Hur mäts alla de kvinnor som i detta nu ligger hemma i endometriosplågor, för att svensk vård är katastrofal i frågan?, skriver Agnes Arpi.
Hur mäts alla de kvinnor som i detta nu ligger hemma i endometriosplågor, för att svensk vård är katastrofal i frågan?, skriver Agnes Arpi.

”Du är hundra procent frisk” säger läkarna till Linda Skugge, medan hon rasar i vikt, är totalt utmattad och får ut maten osmält. Efter att ha träffat runt 25 läkare tvingar hon en av dem att ta blodprovet som visar att hon är så sjuk att en magsjuka hade dödat henne inom ett dygn, skriver Agnes Arpi.

Detta är en kolumn. Det är personen som har skrivit texten som står för åsikterna i den, inte Metro. Metro är en politiskt obunden tidning.

Vissa historier lämnar mig aldrig. Till exempel den om Sanna, som 2013 dog efter ett stort antal vårdmissar. Hon var bara 18 år. I mars 2017 sände Kaliber i P1 ett program om hur vården missade, negligerade och bagatelliserade hennes symptom och prover. Bland annat fick hon höra att problemen var psykiska.

Men Sanna var döende, och hon hade kunnat räddas. Hon hade sjukdomen Addison, där kroppen inte längre producerar tillräckligt av det livsviktiga hormonet kortisol.
Jag tänker på Sanna igen efter att ha läst Linda Skugges bok ”45 – Morbus Addison”, om hennes mardrömsvandring genom sjukvården. ”Du är hundra procent frisk” säger läkarna, medan hon rasar i vikt, är totalt utmattad och får ut maten osmält. Efter att ha träffat runt 25 läkare tvingar hon en av dem att ta blodprovet som mäter kortisol. Det visar att Skugge inte är hundra procent frisk. Hon är så sjuk att en magsjuka hade dödat henne inom ett dygn.

LÄS MER: Nisse Edwall: Politiker, så här får ni min röst i valet

Det är i ljuset av sådana här berättelser som nuvarande socialminister Annika Strandhälls twittrande om att Sverige har en sjukvård i världsklass och att ”allt annat är faktaresistens” blir så stötande. I mätningarna är det av nödvändighet en hel del som lämnas utanför. Sverige har nästan inga mässlingsfall och det är förstås toppen att vi har en bra hjärtsjukvård, men hur mäts alla de kvinnor som i detta nu ligger hemma i endometriosplågor, för att svensk vård är katastrofal i frågan? Sjukdomarna där det inte ens finns underlag för statistik? Hur redovisas alla som slutar uppsöka vård och fallen som avslutas, inte för att patienterna är friska, utan för att de inte orkar förnedras? Hur får Linda Skugges berättelse plats i ”sjukvård i världsklass”?

Hon skriver: ”Det tar tid att bearbeta att ingen i vården lyssnade på mig när jag själv kände att jag höll på att dö. Det tar tid att bearbeta att inte vara värd att lyssna på eller att hjälpa.”
Den erfarenheten delar hon med många, som inte hörs, inte syns och inte räknas. ”45 – Morbus Addison” är ett viktigt vittnesmål. Utan avvikande röster finns det ju ingen anledning att ändra på ett vinnande koncept.

Agnes Arpi

Plus: Läs boken. Skugge skriver utan att väja för mörka tankar och känslor, vilket är så befriande skönt.

Minus: En minister kan för all del vara stolt, men aldrig nöjd. Det är för många som står utanför.

”Jag har fått syn på något som jag tycker är fruktansvärt” – möt Agnes Arpi i videon nedan

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset