Malin Lindroth skriver om att bli bortvald, om alla nej och även det förakt som under åren mött hennes längtan efter romantisk kärlek, skriver Agnes Arpi.
Malin Lindroth skriver om att bli bortvald, om alla nej och även det förakt som under åren mött hennes längtan efter romantisk kärlek, skriver Agnes Arpi.

Mycket sker utan onda avsikter, men en hel del sägs också på grund av omgivningens egna rädslor. Det är klart att du blir frisk! Det är klart att du får barn! Det är klart att du kommer att träffa någon! Men det är ju inte klart, skriver Agnes Arpi.

Detta är en kolumn. Det är personen som har skrivit texten som står för åsikterna i den, inte Metro. Metro är en politiskt obunden tidning.

Det finns en del företeelser som kallas ”tabu”, utan att egentligen vara tabu, liksom en del gärningar som kallas ”modiga” utan att faktiskt kräva något mod. Men jag har läst en bok som sätter ord på något som tycks nästintill onämnbart, och som jag därför vill kalla just modig.

Några måste utgöra avvikelserna i statistiken.

Nucka. Det är ordet som författaren Malin Lindroth använder, för att beskriva en medelålders kvinna som levt ofrivilligt partnerlös nästan hela livet. Det är sig själv hon skriver om. Hon skriver om att bli bortvald, om alla nej och även det förakt som under åren mött hennes längtan efter romantisk kärlek. Med boken ”Nuckan” vill hon återta ett skällsord och ge existensberättigande åt både sin sorg och sina insikter. Ofta i relation till en oförstående omgivning, som tvångsmässigt måste döpa om ensamheten till saker som ”egentid”. Så skräckslagna inför den bortvaldas erfarenheter att de måste slätas över.

LÄS MER: Roland Poirier Martinsson: Public service måste sluta konkurrera med privata aktörer

Här finns gemensamma beröringspunkter med andra livssituationer, som folk runtomkring kan ha svårt att hantera. Som tystnaden som ofta uppstår runt den som just förlorat en närstående. Den märkliga hurtighet som ibland möter den som blivit sjuk, där inget utrymme lämnas åt de egna oroliga känslorna. De ofrivilligt barnlösa, och den enorma okunskap och de okänsliga kommentarer som de får dras med. Mycket av detta sker utan onda avsikter, men en hel del sägs också på grund av omgivningens egna rädslor. Det är klart att du blir frisk! Det är klart att du får barn! Det är klart att du kommer att träffa någon!

Men det är ju inte klart. Några måste utgöra avvikelserna i statistiken.

Om sorg, sjukdom och barnlöshet finns det en del att läsa, men jag inser att jag aldrig har läst det här förut. Att det fortfarande finns områden som knappt vidrörts, i en tid då det mesta ska upp på bordet, in i rutan, ut i flödet.

LÄS MER: Lisa Magnusson: Vi vet redan vilka som förlorar fotbolls-VM

Det måste göras plats att prata om ofrivillig ensamhet, både mäns och kvinnors, i fler termer än män som potentiella torskar eller så kallades incels, som hatar och i vissa fall dödar kvinnor. Med ”Nuckan” visar Malin Lindroth en möjlig väg. Rakryggad och banbrytande äger hon sin egen historia.

Agnes Arpi

Plus: Semester. Efter denna text börjar min ledighet. Jag ska läsa läsa läsa, inte skriva skriva skriva.
Minus: Det finns en massa minus överallt. Men jag återkommer till det i höst.

”Jag har fått syn på något som jag tycker är fruktansvärt” – möt Agnes Arpi i videon nedan

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset