Kolumner Agnes Arpi

Agnes Arpi: Sebbe Staxx är det närmaste jag kommit en väckelsepredikant

En mamma tackar Sebbe Staxx, några ungdomar vill be med honom, och det finns inte ett uns ironi i luften, skriver Agnes Arpi.
En mamma tackar Sebbe Staxx, några ungdomar vill be med honom, och det finns inte ett uns ironi i luften, skriver Agnes Arpi.

Tiderna förändras ibland, människor kan hitta nya vägar, och nu står Sebastian Stakset med mikrofon på kinden och en bibel i handen och säger förlåt, skriver Agnes Arpi.

Detta är en kolumn. Det är personen som har skrivit texten som står för åsikterna i den, inte Metro. Metro är en politiskt obunden tidning.

Tisdagskväll i februari. Tynnered i Göteborg. En strid ström människor är på väg till kyrkan. Ungdomar och tanter, fältassistenter och gubbar. Polisen är också på plats.

Det är fullt i bänkraderna. Inte en enda sittplats finns kvar, utan människor får packa ihop sig längs kyrkväggarna. En förväntansfull stämning i luften. Kvällens begivenhet heter Sebastian Stakset, och han är mer känd som rapparen Sebbe Staxx i den kontroversiella gruppen Kartellen än som kristet dragplåster. Men tiderna förändras ibland, människor kan hitta nya vägar, och nu står han med mikrofon på kinden och en bibel i handen och säger förlåt. Han har blivit frälst, brutit med det gamla och vill använda sin plattform till att sprida ett annat budskap. Det är en märklig men mäktig syn, och publiken är i ärlighetens namn trollbunden av berättelsen om den strulige killen som skapade rubriker och både hatades och älskades för sin musik för att sedan vända helt om, satsa på solokarriär och börja älska alla.

LÄS MER: Cissi Wallin: Normal-normen har oss allihop i ett strypgrepp

Förändringen har inte varit friktionsfri. Med förändringarnas vinster kommer nästan alltid kostnader av olika slag, socialt såväl som ekonomiskt. Medan många välkomnar honom in i den kristna gemenskapen, eller inspireras på andra sätt, finns det också de som med skepsis betraktar utvecklingen. Varför skulle han plötsligt hyllas nu? Varför dessa ytterligheter?

Det är klart att det kan sticka i ögonen att någon som härjat med hot och droger plötsligt tas emot i tv-sofforna och får sitta där och mysa religiöst. Det är klart att gamla fans kan bli besvikna över att någon som betraktats som sanningssägare plötsligt tar avstånd. Det är klart, speciellt i Sverige, att människor reagerar på nyfrälst Jesus-snack och glittrande ögon. Att en och annan tror att det är spel för gallerierna. Att det kommer att komma ett återfall och sedan ännu en ursäkt. Att en bra historia, den om gangsterrapparen som mötte Jesus och bytte bana, trumfar kritiskt tänkande.

Men nu står han här, Sebastian Stakset, i en fullsatt kyrka i en av de omskrivet våldsutsatta stadsdelarna i Göteborg, pratar dåligt självförtroende och säger att han valt bort hatet. Han säger att han har börjat ta ansvar för sin familj, för sina handlingar och för sin framtid. Han säger att det finns valmöjligheter. Och det känns fullständigt genuint.

LÄS MER: Evyn Redar: Ingen mamma ska behöva begrava sitt barn

En mamma tackar honom, några ungdomar vill be med honom, och det finns inte ett uns ironi i luften. Ingen coolhet över huvud taget. Knappt ett fniss. Det är det närmaste jag har kommit en väckelsepredikant. Sebbe Staxx som missionär i Tynnered, som får människor av blandad bakgrund och i olika åldrar att vända sig till varandra och säga du är värdefull. Mycket ska man vara med om, men det är rätt trevligt. Ja, det känns faktiskt riktigt fint att få säga de orden till främlingarna bredvid.

+ Ett bättre liv och Underklassmusik är de bästa Kartellen-låtarna. Jag gillade nya Kartellen mer, då de började kallas sellout av hardcorefansen.

Det hade varit trevligt att möta Jesus, men jag lyckas inte.

LÄS MER: Så här ska vi stärka hbtq-personers rättigheter

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset