Var femte person som arbetar inom vård och omsorg, med äldre och funktionsnedsatta, är timavlönad. De flesta är kvinnor, som tjänar flera tusen kronor mindre än sina tillsvidareanställda arbetskamrater, skriver Agnes Arpi.
Var femte person som arbetar inom vård och omsorg, med äldre och funktionsnedsatta, är timavlönad. De flesta är kvinnor, som tjänar flera tusen kronor mindre än sina tillsvidareanställda arbetskamrater, skriver Agnes Arpi.

Den med lägre status och sämre position kan man behandla lite som man vill. Det är budskapet när den store skådespelaren grisar runt mot yngre kolleger och när mediechefen trakasserar projektanställda, skriver Agnes Arpi.

Detta är en kolumn. Det är personen som har skrivit texten som står för åsikterna i den, inte Metro. Metro är en politiskt obunden tidning.

Efter att #metoo rullade in över Sverige för några veckor sedan har en rad upprop följt, där bland annat skådespelare och jurister vittnar om trakasserier, sexism och övergrepp i arbetet. Berättelserna är hårresande. Som en röd tråd löper frågan om makt. Ett återkommande tema är de skilda villkor man jobbar under, där människor i överordnade positioner tillåts ett oacceptabelt beteende.

LÄS MER: Kolumn: Agnes Arpi: Mediebranschen rymmer en egen sorts vidrighet

Det som alla upprop hittills har haft gemensamt är att de kommer från statusbranscher, med attraktiva jobb som många vill ha. Men det finns arbeten som innebär en utsatthet som sällan når de stora kanalerna, så normaliserad att den knappt syns.

Gruppen timanställda, det vill säga timavlönade visstidsanställda, och behovsanställda omfattade förra året 262 000 personer. Var femte person som arbetar inom vård och omsorg, med äldre och funktionsnedsatta, är timavlönad. De flesta är kvinnor, som tjänar flera tusen kronor mindre än sina tillsvidareanställda arbetskamrater, även när de arbetar heltid. En del har många olika arbeten för att få ihop en lön som det går att leva på. De har fler delade turer och sämre tillgång till fortbildning, arbetskläder och lönesamtal. De har svårare att få hyresavtal och ta banklån.

LÄS MER: Kolumn: Cissi Wallin: Skammen ligger hos förövarna – inte hos deras offer

Att jobba som timanställd gör livet svårt att planera. Det kan innebära att du måste vakta mobilen i väntan på ett sms, och sedan hoppas på att vara den första som svarar. Det kan innebära att en konflikt med din chef omintetgör din försörjning. Det innebär att utrymmet att hävda din rätt är kraftigt förminskat, oavsett om det gäller trakasserier, mobbning eller orimliga arbetsvillkor, som att arbeta 28 dagar på raken eller aldrig få vara ledig på riktigt.

Den med lägre status och sämre position kan man behandla lite som man vill. Det är budskapet när den store skådespelaren grisar runt mot yngre kolleger och när mediechefen trakasserar projektanställda. Och det gäller även när människor som arbetar med barn, äldre och funktionsnedsatta behandlas som utbytbara daglönare, av kommuner såväl som privata företag. Nu är det tydligare än någonsin: Lyssna på vad som finns i tystnaden. Den är inte alltid ett gott tecken.

Plus: Visionen. ”Sveriges viktigaste jobb” heter Sveriges kommuner och landstings kampanj om välfärdsjobben. Låter ju bra.

Minus: Verkligheten. Var fjärde timanställd inom äldreomsorgen vill inte arbeta kvar i branschen om tre år. Kanske känner de sig inte viktiga nog.

Agnes Arpi

LÄS MER: Nathalie, 22, jobbade 30 dagar i sträck – får ingen semester i sommar

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset