Djurparkernas existens motiveras med att de arbetar med hotade djurarter, men bland konferensanläggningar, berg- och dalbanor och delfinshower framstår det som en petitess, skriver Agnes Arpi.
Djurparkernas existens motiveras med att de arbetar med hotade djurarter, men bland konferensanläggningar, berg- och dalbanor och delfinshower framstår det som en petitess, skriver Agnes Arpi.

Det går inte att betrakta Kolmårdens tidigare varghantering på något annat sätt än som ett farligt experiment, skriver Agnes Arpi.

Detta är en kolumn. Det är personen som har skrivit texten som står för åsikterna i den, inte Metro. Metro är en politiskt obunden tidning.

För några år sedan besökte jag Borås djurpark. Det gör jag inte om. Jag tror inte att Borås djurpark är värre än andra djurparker, men i det så kallade aphuset blev det för mycket av det djupt onaturliga med exotiska djur i Borås. Där satt en schimpans, med handen mot glasrutan, och tittade på mig lika mycket som jag tittade på den. Ett intelligent, människolikt djur. Jag vände bort blicken.

LÄS MER: Roland Poirier Martinsson: Därför är klimatfrågan en politisk vattendelare

Jag påminns om detta när jag läser Lars Berges reportagebok ”Vargattacken”, som handlar om den dödliga attacken mot en vargguide på Kolmårdens djurpark 2012. Den är full av beklämmande djurparksfakta, till exempel att delfiner i fångenskap kan må så dåligt att de tar livet av sig.

Det går inte att betrakta Kolmårdens tidigare varghantering på något annat sätt än som ett farligt experiment.

Djurparkernas existens motiveras med att de arbetar med hotade djurarter, men bland konferensanläggningar, berg- och dalbanor och delfinshower framstår det som en petitess. Docent Helena Pedersen, som länge studerat djurparker, sade till SVT 10 januari i år: ”Det här med bevarandeuppdraget är en bild som har konstruerats i efterhand för att bemöta kritik. Det är inte så att man helt plötsligt såg en massa djur som skulle bevaras och byggde upp ett antal djurparker för att rädda de här djuren.”

Den yttersta kostnaden av upplevelseindustrin är att människor kommer till skada.
Det går inte att betrakta Kolmårdens tidigare varghantering på något annat sätt än som ett farligt experiment. Djurskötarna förväntades att ensamma umgås med vuxna varghannar, i små hägn som skapade aggressioner både mellan djuren och mot människor. Vargar som därtill förlorat sin rädsla för människor men inte sina instinkter.

LÄS MER: Nisse Edwall: Mina senaste somrar är identiska och omagiska

Kändisar såväl som allmänhet bjöds in för att gosa med de stora rovdjuren. Vissa av besökarna attackerades, utan dödlig utgång, men i medierna skylldes det på dem själva. Alltihop i strid med kunskap från varghägn i andra länder. I ansatsen att frälsa Sverige från det gamla ingrodda varghatet, som nästintill utrotade arten, skapades i stället en Disneyvariant. Vargen gjordes ofarlig i profitens intresse.

Det är tragiskt att det krävs extrema händelser för att galenskap ska bli synlig. Människan är absurd. Schimpanserna glor tillbaka.

Agnes Arpi

Plus: Sara Danius. Hennes Sommar i P1-program är en sofistikerad motorsågsmassaker.

Minus: Inga minus. Den sjukligt varma sommaren är över och regnet piskar åter Göteborg (och Borås), som det ska göra.

”Jag har fått syn på något som jag tycker är fruktansvärt” – möt Agnes Arpi

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset
Mer om djurpark