"Jag har upptäckt en sak: För ett tag sedan var vi typ 23 år gamla, nu är vi äldre. När hände det? Hur?", skriver Agnes Arpi.
"Jag har upptäckt en sak: För ett tag sedan var vi typ 23 år gamla, nu är vi äldre. När hände det? Hur?", skriver Agnes Arpi.

Man står vid ett skyltfönster och frågar sig: ”Har Lindex börjat sälja snygga kläder eller är det jag som har blivit målgruppen?”, skriver Agnes Arpi.

Detta är en kolumn. Det är personen som har skrivit texten som står för åsikterna i den, inte Metro. Metro är en politiskt obunden tidning.

Jag åt frukost med en vän häromdagen. Hon var sliten sedan kvällen innan – en middag med två enheter alkohol. Nuförtiden gillar vi att prata i enheter, som om vi vore en enkät om folkhälsa. Jag har upptäckt en sak: För ett tag sedan var vi typ 23 år gamla, nu är vi äldre. När hände det? Hur?

Om vi bortser från klassiker som omfattar många men långtifrån alla – stadig partner, anställning, fast boende och barn – finns det några saker som har förändrats.

Jag sms:ar de jämnåriga män och kvinnor som jag umgicks med för tio år sedan. Vilka är de tydligaste tecknen på att vi har åldrats?

Som 33 i stället för 23 kan man (jag) drabbas av nya filosofiska frågor. ”Vad ska jag bli när jag blir stor?” spelar mindre roll, i stället står man vid ett skyltfönster och frågar sig: ”Har Lindex börjat sälja snygga kläder eller är det jag som har blivit målgruppen?”

Kanske skaffar man sig både hålfotsinlägg och bettskena, för att kroppen och tänderna har börjat gnissla, men muntrar upp sig själv med att man fortfarande är relativt ung. Kanske ställer man sig frågan hur andra orkar festa. Man orkar inte försöka förstå all ny teknik. De flesta håller sig fortfarande till Facebook, ett omisskännligt ålderstecken i sociala medier-landskapet.

LÄS MER: Agnes Arpi: När gick Sverige från lagom till världsbäst i allt?

Jag sms:ar de jämnåriga män och kvinnor som jag umgicks med för tio år sedan. Vilka är de tydligaste tecknen på att vi har åldrats? Vi som var nästintill odödliga, som klarade oss utan sömn, kostcirkel och pengar i staden där vi bodde.

De svarar:

”Alkoholen tar aldrig slut på festerna. Någonstans vann mängden vi har råd att köpa över mängden vi faktiskt dricker. Plus funktionsplagg och bekväma skor.”

”Vi äter inte kanelbullar ostraffat.”

”Inte förstå Snapchat. Förfasa sig över att mittbenor är inne. Gapa på någon som ägnar sig åt vandalisering. Handla matvaror på nätet. Ha oöppnad alkohol hemma.”

”Orkar ej vara bakfulla. Orkar ej stå ut med ruttna personer. Läser inte Nöjesguiden. Fryser mindre.”

”Läser hellre en bok än går på klubb, äter hellre en nice frukost än går på svartfest, vill släktforska, har börjat träna regelbundet, bryr mig inte så mycket om vad folk tycker.”

Vilka tråkiga människor jag känner! Jag har fortfarande ingen aning om när och hur de slutade vara typ 23, men det är underbart.

Agnes Arpi

Plus: Inte alltför långt kvar till 40. Undrar vad vi gör då, förutom att släktforska och inte orka frysa.

Minus: Debattera på internet. Finns ingen tid för illvilliga personer längre. Jag måste duscha mina pelargoner.

”Jag har fått syn på något som jag tycker är fruktansvärt” – möt Agnes Arpi i videon nedan

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset
Mer om Kolumn vänskap