Agnes Arpi Kolumner

Agnes Arpi: Vi förväntas vara transparenta men döms hårt för vår brist på perfektion

Vi lever i en tid där människor uppmanas att inte skämmas, uppmuntras att berätta. Men vad blir priset för öppenheten? frågar sig Agnes Arpi.

Alla som debatterar på internet kommer förr eller senare i kontakt med begreppet ”Godwins lag”. Ju längre en internetdiskussion pågår, desto större blir sannolikheten att något ska jämföras med Hitler eller nazism. Oavsett ämne. På samma sätt skulle man kunna skapa en regel som säger att förr eller senare kommer någon att börja spekulera i sina motdebattörers psykiska hälsa.

Den 18 mars skrev etikdoktorn och författaren Ann Heberlein en gästkolumn i Göteborgs-Posten. Det är en sorglig text, som bland annat handlar om hur hennes psykiatriska diagnos används för att försöka misstänkliggöra henne, om hur människor nedlåter sig till att säga att hon borde ”tvångsmedicineras” eller spekulerar kring ”maniska skov”. Jag har också noterat dessa avfärdanden. Skarvar hon inte med siffrorna? Låter hon inte som SD här? Hon har fel! Det är säkert för att hon är bipolär, hon är inte vid sina sinnens fulla bruk.

Så avslöjas vilka tankemönster som lever kvar.

LÄS MER: Agnes Arpi: Det är en vacker vårdag och jag håller på att förblöda på en akutmottagning

Man behöver över huvud taget inte ta ställning till vad Ann Heberlein har skrivit i övrigt för att konstatera att det hon beskriver i sin text är en tendens som handlar om något större än henne själv. Heberleins öppenhet kring psykisk ohälsa var på många sätt banbrytande. Hennes arbete har betytt mycket, som alltid när någon använder sin plattform till att ge röst åt något svårt som många tampas med i det tysta. Det är inte bara hon personligen som drabbas när argumentationen blir föraktfull och förringande.

Vi lever i en tid där människor uppmanas att inte skämmas, uppmuntras att berätta. Men vad blir priset för öppenheten? Kommer omgivningen att kunna hantera förtroendet, eller sker det bara på vissa villkor? Hur mycket handlingsutrymme har man innan ens egen historia kommer flygande som fågelskit i ansiktet i andra, helt orelaterade, diskussioner?

LÄS MER: Cissi Wallin: Snubbar och gubbar – släpp fram oss

Det är en paradoxal samtid, där vi på samma gång nästan förväntas vara helt transparenta kring våra individuella svårigheter och samtidigt kan dömas hårt för vår brist på perfektion. Men det finns några väldigt enkla, övergripande regler att förhålla sig till när det gäller hur vi pratar om sjukdom.

1. Människors fysiska och psykiska ohälsa syns ofta inte utåt.

2. Ingen kan krävas på att berätta om sin ohälsa för var och envar som är nyfiken.

3. Man ska vara tacksam för att människor väljer att på olika sätt gå ut i offentligheten för att berätta om sina sjukdomserfarenheter.

4. Att spekulera kring psykisk ohälsa eller använda människors diagnoser emot dem är ett uselt och lågt debattgrepp och borde automatiskt diskvalificera från vidare diskussion.

Vi kan kalla det Arpis lag. Eller bara vanligt hyfs som vem som helst med en uppkoppling borde behärska. Hur fel någon än har på internet.

LÄS MER: Göran Greider: Därför är jag demokratisk socialist

Plus: Musik. Skander, Stina Velocette, Aurelia Dey, Kapten Röd och Jaqee släpper alla nytt. En bra tid att vara göteborgare.

Minus: Patientlagen. Myndigheten för vårdanalys rapporterar att patientens ställning inte har förbättrats sedan lagen infördes 2015. Patientens ställning har försvagats på de områden som handlar om tillgänglighet, information och delaktighet, där Sverige också hamnar lågt i internationella jämförelser.

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset