Vi gör anspråk på trygg vård, på att undvika skador, på att kvinnor ska få föda på sjukhus och inte i bilar och i Sverige i stället för att skeppas till Finland.
Vi gör anspråk på trygg vård, på att undvika skador, på att kvinnor ska få föda på sjukhus och inte i bilar och i Sverige i stället för att skeppas till Finland.

"Felen läggs hos den som berättar: Så illa kan det inte vara, du överdriver, det är bara gnäll, vi har det så bra. En bekväm ståndpunkt att ha, tills den dag man själv upptäcker revorna den hårda vägen", skriver Agnes Arpi.

Detta är en kolumn. Det är personen som har skrivit texten som står för åsikterna i den, inte Metro. Metro är en politiskt obunden tidning.

Om man skriver och pratar mycket om välfärdsfrågor och belyser de brister som finns, både genom människors erfarenheter och officiell statistik, stöter man ganska snabbt på en viss typ av person. Personen som vägrar tro att det är sant, hur tillförlitliga källor man än anger.

”Sverige har faktiskt världens bästa sjukvård”, kan det låta, när någon berättar om vårdmissar eller visar krassa fakta om inhumana kötider. ”I Sverige är ingen fattig”, när någon berättar om att falla mellan stolar och inte ha pengar till mat. ”Är du sjuk på riktigt får du sjukpenning”, när människor kastas ut ur systemen, trots sjukdom. Och så vidare. Det centrala är att tron på Sveriges förträfflighet och överlägsenhet är så stark att man hellre misstänkliggör den som vittnar om svårigheter än lyssnar och nyanserar sin bild. Felen läggs hos den som berättar: Så illa kan det inte vara, du överdriver, det är bara gnäll, vi har det så bra. En bekväm ståndpunkt att ha, tills den dag man själv upptäcker revorna den hårda vägen.

LÄS MER: Agnes Arpi: Fortbildningsbristen inom sjukvården är farlig för patienterna

Senast ut att tycka att Sverige är bäst är Eskilstuna-Kurirens ledarskribent Susanne Nyström, som skriver (6/9) att medierapporteringen om BB-problemen, som drabbar både personal och patienter, är överdriven. ”Det värsta som kan hända är att inte komma hem med en frisk bebis. Och på den punkten är svensk förlossningsvård i världsklass”, skriver hon.

Det är ett mått som inte tar hänsyn till trauma, stress eller komplikationer. Att kvinnor dör i barnsäng är ovanligt. Barnen överlever oftast förlossningen. Men Sverige är ett land som gör anspråk på mycket mer än så. Vi gör anspråk på trygg vård, på att skador ska undvikas, på att kvinnor ska få föda på sjukhus och inte i bilar och i Sverige i stället för att skeppas till Finland. Vi gör anspråk på att sjukvårdspersonal ska ha rimliga arbetsvillkor, med tid för kisspauser och måltider. Om vi har dessa anspråk på att spela i toppligan duger det helt enkelt inte att säga vården är i världsklass baserat på att barnen klarar sig.

Nyanser är viktiga, man ska inte måla fan på väggen, men hur många berättelser krävs innan de bildar ett mönster?

Plus: Boken ”Fattigfällan” av Charlotta von Zweigbergk. En sann berättelse om en vanlig människa utan sociala problem som blir sjuk, rasar igenom alla skyddsnät och börjar svälta. I Sverige, i nutid.

Minus: Hans Alfredson är död. Tack för allt, speciellt släktsagan ”Tiden är ingenting” från 1981.

Agnes Arpi

LÄS MER: Agnes Arpi: Jag önskar att det fanns en annan syn på sjukdom

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset