Trots att vi är väldigt intresserade av kroppen är många människor ganska oinsatta, anser två av gästerna på Källkritikens dag. Vad händer egentligen när människor hellre tror på saker de läst på nätet än på forskare och läkare – och hur låter det på nätet i dag?

Agnes Wold, professor i klinisk bakteriologi, och Emma Frans, doktor i medicinsk epidemiologi, gästar Källkritikens dag den 13 mars och ska prata om hur det är att försöka prata om hälsomyter på nätet.

– Klimatet på nätet missgynnar nyanser och folk som inte vill bli kallade hora. Twitter är inte ett särskilt bra forum, men jag tror att det är ett ännu större problem om vi inte är där som forskare, säger Emma Frans.

– Fler människor med hög utbildning borde ta sig tid att vara ute och prata om saker med folk. I stället för att lägga tid på den vetenskapliga kommunikationen så är de fullt upptagna med att konkurrera om medel, anser hon.

LÄS MER: Därför går vi på bluffar på nätet

Agnes Wold pekar på att felaktigheter även sprids i vanliga medier, och lyfter upp universitetens kommunikationsavdelningar som ett problem i kedjan mellan forskningen och läsaren.

– Där tillsätts tyvärr ganska mycket osakligheter. Säg att någon gör en studie på en liten cell och så disputerar de och så ska man skriva något käckt om det här. Då drar man gärna till med någon farlig sjukdom, att forskningen ska vara relevant för cancer till exempel.

Varför kryddas det här?

– Som forskare får du inte ljuga, men på slutet efter metod och resultat så kommer en diskussion. Då ska man gärna måla upp hur viktigt det här är och det är ingen människa som hugger huvudet av dig för att du i en diskussion har dragit lite väl hårda växlar. Ett, hur viktigt det är att man studerar ämnet och två, hur viktigt det man hittat är i förhållande till att det kan lösa olika sjukdomar. Någon gång kommer till exempel alzheimers att lösas men det kommer att vara någon helt annanstans.

LÄS MER: Experten: Därför tror vi på konspirationsteorier

Hur vanligt är det att folk i allmänhet har fel för sig om vetenskap på nätet? Både Agnes Wold och Emma Frans är eniga:

– Det händer jätteofta, säger Emma Frans.

Hur stort problem är det att folk har fel för sig?

– Jag tror att det är ett stort problem. I vissa fall potentiellt livshotande, till exempel om du dricker silvervatten i stället för att få adekvat behandling.

Det finns gott om människor som förordar alternativmedicin, snarare än vetenskapligt belagda medel, i exempelvis grupper på Facebook.

– Det här är ett bortskämdhetsfenomen, menar Agnes Wold.

– Unga människor i Sverige är så himla friska, de har ju inte ens karies. De har aldrig haft någon allvarlig sjukdom. Därför kan de sitta där och lyxa till det och yra om att man kan dricka lite silver.

Hon är inte orolig över att exempelvis antivaccinpropaganda ska få folk att dra sig undan från läkarvetenskapen.

– Det räcker med en ny epidemi där det dör lite folk, det kommer att ”scare the shit out of people” och då är de nog jättenöjda med att det finns riktig sjukvård.

Här kan du se en video med Emma Frans om hur man kan tänka kring ”nya studier” när man ser det på nätet:

 

Om man inte är så insatt, hur ska man förhålla sig till sånt som ser ut som vetenskap?

– Kolla om det finns en vetenskaplig studie som är granskad, så kallat ”peer-reviewed”. Och kom ihåg att en studie aldrig kan bevisa något. Det finns studier som går igenom ett helt forskningsfält, så kallade metaanalyser och systematiska översiktsstudier, som generellt sett är mer pålitliga. Så man ska inte lägga om hela sin livsstil baserat på en studie. Det kan vara fusk, det kan vara slumpen. Vi behöver upprepade studier för att tro på någonting. Ta informationen med en nypa salt och se vad de som har kompetensen att bedöma de här studierna säger.

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset