De tusentals besökare som varit närvarande under eftermiddagen var bara ett 40-tal när kvällens spelschema inleddes, skriver Albin Johnsén.
De tusentals besökare som varit närvarande under eftermiddagen var bara ett 40-tal när kvällens spelschema inleddes, skriver Albin Johnsén.

Det här var giget man aldrig lägger upp bilder ifrån eller ens pratar om, skriver Albin Johnsén.

Detta är en kolumn. Det är personen som har skrivit texten som står för åsikterna i den, inte Metro. Metro är en politiskt obunden tidning.

Den magiska sommaren 2018 verkar till slut ha blivit ikappsprungen av verkligheten. De där tropiska vindarna som distraherade oss från krav och måsten har tagits över av kyligare stormar. Med några veckor kvar till val är det inte bara vädret som känns kallt. Dystopiska bilder målas upp av olika partiledare om ett land som tydligen bara mår sämre och sämre. Alla verkar mer intresserade av att peka ut syndabockar än att presentera lösningar.

Mina sociala flöden är fyllda av kollegor och bekanta som tävlar om vem som tydligast kan visa vem de INTE vill ha. Det är knappt någon som lägger fokuset på varför man borde rösta på ett parti, utan bara att man borde göra det. Besattheten av att visa sin gruppidentitet går så långt att en välkänd artist ställer sig på en stor scen (under en festival som hyllar kärlek) med en tröja med hammaren och skäran. En symbol som jag antar att ingen som utsatts för kommunismen skulle förknippa med något kärleksfullt.

LÄS MER: Cissi Wallin: Jag fick själv uppleva BB-krisen när jag födde mitt andra barn

I skrivande stund sitter jag i turnébilen efter ett av sommarens sista gig. Varje år som jag har varit ute så kommer det alltid ett gig vars förutsättningar blir en mardröm. Oftast beror det på yttre omständigheter som varken arrangör eller artist kan ro på.

Det här var giget man aldrig lägger upp bilder ifrån eller ens pratar om. Men de flesta artister jag känner har någon gång upplevt just en sån här kväll.

Denna kväll var det dags för årets mardrömsgig. Regn och storm, 17 grader i luften. De tusentals besökare som varit närvarande under eftermiddagen var bara ett 40-tal när kvällens spelschema inleddes. Det här var giget man aldrig lägger upp bilder ifrån eller ens pratar om. Men de flesta artister jag känner har någon gång upplevt just en sån här kväll.

När jag tidigare i karriären hamnade i liknande situationer så fokuserade jag alltid på det negativa. Men den här gången försökte jag i stället ge allt jag hade för de 40 personer som ändå trotsade regnstormarna och stannade kvar. Efter giget mötte jag av en av de tappra som berättade att hon hade åkt 20 mil för att se mig live. Då kändes det skönt att jag lyckades gå ut på scen och ge allt.

LÄS MER: Agnes Arpi: Tragiskt att det krävs olyckor för att visa det absurda med djurparker

Det kanske skulle vara en bra idé, i fler områden i livet, att vi börjar prata om, och fokusera på, positiva synvinklar i stället för att ägna all uppmärksamhet till det vi upplever som jobbigt eller till och med hemskt.

Albin Johnsén

Plus. Äntligen är det höst så man får låsa in sig i studion och skriva nytt!

Minus. Årets vallåtar. Varför så dåliga?

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset
Mer om musik konsert