Nästan alla verkar tycka någonting om Melodifestivalen, framförallt de som hatar det. Jag tycker det är väldigt imponerande att ett program kan ha så stor publik år efter år, skriver Albin Johnsén.
Nästan alla verkar tycka någonting om Melodifestivalen, framförallt de som hatar det. Jag tycker det är väldigt imponerande att ett program kan ha så stor publik år efter år, skriver Albin Johnsén.

I vissa sammanhang blir man som artist nästintill portad om man någon gång deltagit i Melodifestivalen. Det är ganska lustigt om man jämför med ett annat stort musikaliskt underhållningsprogram som Så mycket bättre, skriver Albin Johnsén.

Detta är en kolumn. Det är personen som har skrivit texten som står för åsikterna i den, inte Metro. Metro är en politiskt obunden tidning.

Någonstans i Asien, långt från dippade chips och tacofärs sitter jag tillsammans med min femåriga son och streamar en eftersändning av Melodifestivalens första deltävling. Cirkusen är tillbaka! Jag vet inte om det är på grund av förvirring från jetlag men det känns verkligen som en riktig cirkus, dansade humrar blandas med dödshopp, enhörningar och Tobbe trollkarl.

Mitt i allt försöker ett par artister framföra något mer seriöst. Det är högt och lågt. Jag undrar vad det är som gör att detta underhållningsprogram berör så många svenskar. Nästan alla verkar tycka någonting om det, framförallt de som hatar det. Jag tycker det är väldigt imponerande att ett program kan ha så stor publik år efter år.

LÄS MER: Tre nya namn till Way out west

Jag har själv upplevt spektaklet från andra sidan rutan och det är verkligen en häftig produktion med otroligt många begåvade och kompetenta personer som jobbar där bakom. Av de sammanhang jag deltagit i så är det inget som varit lika uppstyrt, påkostat och välgjort. Självklart är professionalismen och budgeten anledningar att programmet överlever år efter år men de kan väl inte vara de enda?

Det är intressant att det är så många som verkligen hatar Melodifestivalen. Det märks tydligt även bland kollegor. I vissa sammanhang blir man nästintill portad om man någon gång deltagit. Det är ganska lustigt om man jämför med ett annat stort musikaliskt underhållningsprogram som Så mycket bättre. Jag har knappast upplevt att folk eller kollegor hatar det på samma sätt. Vad är skillnaden egentligen bortsett från tävlingsmomentet? Båda programmen är underhållning för framförallt oss barnfamiljer. Bästa sändningstid på lördagskvällar och artister som har chans att få exponera sin nya låt för miljoner svenskar. Vissa som är anti lägger fram argument som att det är fel att tävla i musik. Men då måste man nog lägga ner alla slags topplistor också.

LÄS MER: Oscar Zia om den långa pausen och varför han är ”kroniskt singel”

Jag har full förståelse att man varken vill titta på dansande humrar eller att man som artist vill delta i sammanhang med avsågade enhörningar. Men jag har lika mycket förståelse att man som artist försöker ta chansen att nå ut till så stor publik som möjligt. Även om risken är stor att man bara blir en parentes mellan flygande saltkar och eldsprutande saxofoner.

Plus: Eminem kommer till Sverige! En av världens skickligaste och mest framgångsrika rappare genom alla tider kommer hit för första gången på 17 år.

Minus: Eminems senaste album. Hoppas han inte kör så många låtar från det nya albumet.

Albin Johnsén

LÄS MER: Brittiska stjärnan James Arthur om nerverna och kampen mot psykisk ohälsa

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset