Mina kära morgonresenärer – varför går ni upp om mornarna, undrar Alexandra Andersson.
Mina kära morgonresenärer – varför går ni upp om mornarna, undrar Alexandra Andersson.

Åh, jag fick plötsligt lust till att göra något drastiskt: för att resa bort, för att kyssa dig, för att skrika rätt ut mitt ibland er, skriver Alexandra Andersson.

Detta är en kolumn. Det är personen som har skrivit texten som står för åsikterna i den, inte Metro. Metro är en politiskt obunden tidning.

Jag blir så rörd när jag ser er, mina kära medresenärer i kollektivtrafiken. Trötta ögon, tomma blickar – ändå sitter ni här, tillsammans med mig. Ännu en dag då ni gör mig sällskap, blicken riktad någon annanstans än mot varandra: ner i mobilen, ut genom fönstret, inåt mot rymden.

LÄS MER: Annica Ögren: Ingen skulle märka om jag smugglade kokain

Kanske slog ni av larmet ni slagit av tusen tidiga timmar förut, kanske slog ni på kaffekokaren och bort impulsen att krypa långt, långt ner under täcket igen. Vad vet jag, ni pratar ju aldrig med mig.
Mina kära morgonresenärer – varför går ni upp om mornarna? Vet ni vart ni är på väg, eller låtsas ni bara? Har ni vänner, känner ni er sedda, blev livet som ni tänkt er? På sistone har jag känt mig ensam i den här staden.

Vet ni vart ni är på väg, eller låtsas ni bara? Har ni vänner, känner ni er sedda, blev livet som ni tänkt er?

Jag är så nyfiken på er, berätta mer! Eller nej, du där med viktig uppsyn, svindyr kostym och headset i örat – du får gärna sänka rösten. Lite till. Eller bara håll käften förresten, det är nog bäst för alla inblandade. För om jag måste höra om ditt “stambyte” i en sekund till kan jag inte lova att jag kommer hålla mig inom lagens ramar.

Men åter till er, mina kära morgonresenärer – hur mår ni idag? Jag är ledsen och skör, men det får man väl inte säga i det här landet. På sin höjd får man vara “bra, men lite trött” vid kaffeautomaten. Trött blir man.

LÄS MER: Gustaf Larsson: Hur ska jag någonsin få tillbaka min värdighet?

Åh, jag fick plötsligt lust till att göra något drastiskt: för att resa bort, för att kyssa dig, för att skrika rätt ut mitt ibland er. Vad säger ni, ska vi inte bara skita i den här hösten och dra någonstans, vart som helst – jag är öppen för förslag. Annars måste jag nog göra vad som krävs för att få oss att vakna. Nej, ta det lugnt! Oroa er inte. Jag ska inte “skapa en scen”. Men visst längtar ni också efter något annat ibland? Ett sug efter att slänga in allt i torktumlaren och trycka på “start”.

Jag ska inte “skapa en scen”. Men visst längtar ni också efter något annat ibland? Ett sug efter att slänga in allt i torktumlaren och trycka på “start”.

Jag vet att ni förstår vad jag menar.

Förlåt för om jag har förstört någons morgon med allt mitt prat. För ni förlåter väl mig? Ni vill ju inte tänka på det här och det vill inte jag heller. Men det är trots allt oktober.

Mina kära, kära morgonresenärer: ni imponerar på mig. Faktiskt, det är sant. Orkar ni, så orkar jag.

Alexandra Andersson

Plus: Brittsommaren! Vad vore vi utan brittsommaren?

Minus: Fredrik på hyresrättsföreningen ringde och gav mig en “muntlig varning” efter att jag hade spelat Pitbull för högt i lägenheten.

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset