Det sprids just nu en intressant text av debattören Isabelle Forsberg på sociala medier, om servicepersonal och kunder med orimliga krav. Den här typen av blogginlägg och debattartiklar sprids ju återkommande. Och debatten går alltid lika varm. Vi älskar ämnet!

Vad kan man som kund eller gäst egentligen kräva av servicepersonal? Och vad är bra service?

Jag blir inte riktigt klok på den här, enligt mig hyfsat infantila debatten med omåttliga inslag av självömkan och brist på andra perspektiv än just sina egna. Allt handlar väl i grund och botten om lite vanligt jävla hyfs? Lite vanligt jävla hyfs som bottnar i att inte behandla medmänniskor överlag som om de vore mindre värda, eller bara allmänt mentalt eftersatta.

När jag skrivit om mina upprepande negativa upplevelser vid restaurangbesök i Stockholm så har främlingar snabbt slagit fast att det troligtvis egentligen var jag, den "bortskämda och världsfrånvända gästen" som kränkte stackars "underbetalda personalen". Jamen självklart! En av mina främsta hobbies är att lalla runt och kränka servitriser på löpande band...

När jag själv jobbade på fik, inom hotell och i klädbutik så grodde mitt människoförakt. Herregud vilka tomtar det finns. Som tror de äger världen, och därmed kan behandla personer som jobbar med service precis hursomhelst utan att det får konsekvenser. Ja, jag sa ifrån och fick sparken. Gick till soc och kände mig eländig. Sen insåg jag att serviceyrken överlag nog inte är min största kopp te. Det finns ju tack och lov andra grejer att försörja sig på.

Vad är rimlig service? Ptja, att se den man servar i ögonen och inte ha en direkt loj eller otrevlig ton? Vara någorlunda insatt i det man ska sälja? Inte behandla kunden eller gästen som livets största störningsmoment just för tillfället? Om hen inte råkar vara det alltså, och man inte vill tugga i sig sexism, hån eller liknande. För det är ingen dricks i världen värd.

Kunden har verkligen inte alltid rätt. Men alla kunder (och gäster) har, precis som alla som jobbar med service rätt till ett schyst bemötande. Oavsett vad någon upplevt tidigare under dan. Oavsett om någons katt just dött eller pojkvännen varit otrogen.

Vi kan ju inte vandra runt i en slags samexistens och projicera våra personliga olyckor på främlingar som att det vore helt okej? Och sen tycka genuint synd om oss själva när folk säger ifrån?

Har du en dålig dag på servicejobbet? Be om ursäkt. Rentav berätta för folk varför du tappade det? Hen kanske förstår? Och samma sak om du är universums minst sympatiska gäst eller kund - våga pudla. Gottgör genom extra schyst dricks eller kom tillbaka med en chokladask och ett ångerfullt kort? Svälj stoltheten och testa att vara mänsklig. Kunden har fel, servicefolk har fel. Alla kan bli lite bättre på att göra om och göra rätt genom att först fatta att de misskött sitt lite vanligt jävla hyfs.

+ Att folk orkar jobba natt på snabbmatshak och serva packade grottmänniskor. All heder.

- Att folk uppenbarligen inte kan sätta sig in i andras situation bättre trots så kallad livserfarenhet.

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset