Amanda Knox dömdes till 26 års fängelse i Italien 2009. 2015 blev hon helt frikänd. I oktober är hon Sverigeaktuell med en intervju med Kristoffer Triumf från podcasten "Värvet".
Amanda Knox dömdes till 26 års fängelse i Italien 2009. 2015 blev hon helt frikänd. I oktober är hon Sverigeaktuell med en intervju med Kristoffer Triumf från podcasten "Värvet".

Amanda Knox var 20 år gammal när hon dömdes till 26 års fängelse för mord på sin rumskompis Meredith Kercher. Efter fyra år i italienskt fängelse och totalt åtta år av rättegångar friades hon helt 2015. Nu berättar hon sin historia för Metro.

– Jag dömdes och allt förändrades. Jag tvingades inse att trots att jag visste att jag var oskyldig så såg inte världen mig som oskyldig. Min oskuld betydde inget för någon. Hela mitt liv skrevs om, min verklighet vändes upp och ner och det enda jag kunde göra var att acceptera det.

Metro får en timmes intervju med amerikanska Amanda Knox och hon berättar öppet om tiden i fängelset, de vidriga minnena från förhörsrummen, om känslan av att fortfarande ses som skyldig och om hur man går vidare ur ett trauma. Flera gånger under intervjun brister Amandas röst och hon är nära till tårarna. Men hon vill berätta. I slutet av oktober kommer hon till Stockholm för att dela med sig av sin historia i ett samtal med Kristoffer Triumf.

– Jag skulle inte prata om det om inte folk bad mig att göra det. Man vill att jag ska berätta min historia för att förstå, varför det hände, hur det kändes och vad man kan göra åt det. Och det är väldigt fint. Det betyder att jag inte behöver bearbeta det här traumat ensam. Jag är väldigt tacksam att man vill lyssna på mig, förklarar hon.

Slogs av vakterna

Vi backar bandet till den 1 november 2007 då mardrömmen börjar. Då den brittiska utbytesstudenten Meredith Kercher, 22, hittas mördad i sitt studentrum i Perugia i Italien. Polisens misstankar riktas tidigt mot Merediths rumskamrat, Amanda Knox, då 20 år, och hennes italienske pojkvän Raffaele Sollecito. Amanda döms, utan konkreta bevis, till 26 års fängelse.

Amanda har fortfarande kontakt med Raffaele Sollecito. ”Han verkar njuta av livet, vilket gör mig glad för jag vet hur svårt det är för honom. Han bor kvar i Italien och har inte kommit bort från allt på samma sätt som jag.”

Innan domslutet tänkte Amanda att någon snart skulle upptäcka att de gjort fel och att hon skulle bli friad. Men när domen föll insåg hon att hon var tvungen att försöka förlika sig med tanken på att inte komma ut igen på väldigt lång tid.

– Man slutar ju inte att hoppas men jag gjorde mitt bästa för att trycka undan det. Min mamma slutade dock aldrig hoppas. Hon sa hela tiden till mig att polisen kommer att komma på att de har gjort ett misstag, för hon kunde inte hantera att jag blev dömd. Hon sa ”Var inte orolig Amanda, det finns ett ljus i tunneln, även om tunneln blev lite längre än vi trott”. Jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv som när domen föll. Jo, kanske när jag förhördes av polisen. Det var det värsta i mitt liv.

Amanda berättar om hur vakterna slog till henne i bakhuvudet, hur förhören pågick timme efter timme och hur hennes tankar och ord förvreds.

– Vakterna fick mig att tro att jag var galen. De fick mig att känna att inget jag sa var sant och att allt de sa var sant. Jag kom inte ihåg saker rätt, de skrek åt mig och till slut var jag så trött att jag inte visste vad som var verklighet och inte, säger hon och fortsätter:

– Sedan börjar man tro på vad de säger. När de till slut slutade skrika och jag lugnade ner mig så insåg jag att det jag hade sagt inte stämde och då kunde jag inte ändra mig.

Hon berättar om andra minnen från fängelset som etsat sig fast. Varje vecka fick hon ett tio minuter långt telefonsamtal då familj och vänner samlades i föräldrahemmet i Seattle, klockan sex på morgonen lokal tid, för att få höra hennes röst. Men en dag kom ingen vakt på utsatt tid och Amanda fick panik i cellen.

– Jag började skrika och gråta för att jag visste att när tiden hade gått så skulle jag inte få mitt samtal. Jag skakade galler och kände mig som ett djur. Men ingen kom. En halvtimme senare kom en vakt och då var det för sent. Han frågade vad det var med mig och jag grät och sa ”Mitt telefonsamtal” och han sa bara ”Ledsen, vi är underbemannade”. Det betydde inget för dem men för mig betydde det allt. Och i Seattle satt hela min familj och vänner och förstod inte varför jag aldrig ringde. Det här kommer fortfarande upp inom mig ibland, säger hon med gråtfylld röst.

Kritiserades för sitt uppträdande

I media fick mordet på Meredith Kercher enorm uppmärksamhet. Och i fokus stod Amanda Knox. Hon kallades ”foxy knoxy” av tabloidpressen och hennes privatliv hängdes ut. Hon kritiserades för att uppträda kyligt i rätten och brittiska tidningar skrev att man inte kunde förstå om hon var en ängel eller en djävul. När hon på alla hjärtans dag klev in i rätten med en tröja med texten ”All you need is love” blev det stora rubriker.

– Det finns bilder på då jag myser med Raffael i väntrummet före rätte­gången och då jag bar t-shirten. Folk såg detta och tänkte att jag var kall och dum. Men de såg inte hur traumatiserad och förvirrad jag var. Jag var 20 år, ensam och utan min familj. Jag var chockad, rädd och försökte vara mitt vanliga glada jag. Jag kan känna mig dum i dag när jag tänker på det men jag försökte nog bara vara mig själv i en väldigt utsatt situation, förklarar hon.

Under rättegången kritiserades Amanda Knox för att uppträda kyligt. När hon hade en t-shirt med texten ”All you need is love” blev det rubriker i tabloidpressen.

I fyra år satt Amanda i italienskt fängelse innan hon friades och fick återvända till USA. Men utredningen och rättegångarna fortsatte. Först 2015 frikändes Amanda helt av Italiens högsta domstol.

– När domen skulle läsas upp satt jag i Seattle tillsammans med min familj. Jag förväntade mig en ny rättegång men så säger domaren ”Nej, den här domen är fel och hon är oskyldig”. Jag blev så chockad. Den känslan att det äntligen var över, att jag inte längre behövde känna mig jagad, det förändrade allt, säger hon.

Amanda berättar att hon har skickat ett brev till Meredith Kerchers familj, via sin advokat, efter att hon friades. Men de har aldrig svarat. Hon hade även en minnessida om Meredith på sin blogg, för att hon aldrig fick chansen att sörja henne, som familjens advokat krävde att hon skulle stänga ned. Hon har fått höra att familjen fortfarande tror att hon är skyldig. För även om Amanda är friad så ses hon inte alltid som oskyldig i andra människors ögon. Varje dag mottar hon hot och kränkningar på nätet.

– Jag är ständigt rädd att någon ska döda mig. På nätet känner människor ofta att de har rätt att förödmjuka mig, få mig att känna mig rädd, trycka ner mig. Men i mitt vardagliga liv behandlar inte människor mig som att jag är skyldig och det betyder mycket. Jag gillar inte att jag är känd för något jag inte har gjort. Men min familj brukar säga att jag är känd för att jag överlevde något.

Hon har skrivit en bok om sin upplevelse och under arbetet med ”Waiting to be heard” kom många känslor upp till ytan. När hon satt fängslad och livet gick ut på att överleva dagen kände hon sig mest ledsen, men under skrivandets gång kom ilskan fram.

– Jag blev arg för första gången. Jag insåg att allt var så orättvist och fel. Jag tror att det var nyttigt att ilskan kom fram. Annars hade jag burit den inom mig.

Engagerar sig i oskyldigt dömda

I dag använder hon sin erfarenhet till att hjälpa kvinnor som blivit illa behandlade av media, hon har hjälpt till att samla pengar till olika former av rehabilitering i fängelser och hon engagerar sig i människor som blivit oskyldigt dömda. Amanda planerar numera sin framtid vilken hon inte alltid tagit för given. 2015 träffade hon pojkvännen Christopher och sedan två år bor de tillsammans.

– Jag är så tacksam. Vi är kära i varandra varje dag. Vi har tre fina katter som är de snällaste i världen och vi hoppas kunna starta en familj tillsammans, det vill vi verkligen. Jag är på en bra plats nu.

I dag lever Amanda Knox tillsammans med pojkvännen Christopher som hon träffade 2015. Hon engagerar sig också i människor som blivit oskyldigt dömda. Foto: Privat

Mordet på Meredith Kercher

• 1 november 2007: Meredith Kercher mördas i sin studentlägenhet.
• 2–6 november: Amanda Knox och Raffaele Sollecito förhörs av polis utan advokater närvarande.
• 6 november 2007: Amanda Knox och Raffaele Sollecito häktas.
• December 2007: Fingeravtryck hittas på brottsplatsen och de tillhör Rudy Guede, en ytlig bekant till Kercher och Knox. Han grips 
i Tyskland.
• Oktober 2008: Guede döms till 30 års fängelse för mordet på Kercher. Straffet sänks senare till 16 år.
• December 2009: Amanda Knox döms till 26 års fängelse för mord och sexuellt våld. Sollecito till 25 år. Domen överklagas av Knox.
• Oktober 2011: Knox och Sollecito frias från mordet och släpps på fri fot. Amanda återvänder hem till Seattle men domen överklagas.
• Januari 2014: Amanda Knox och Sollecito döms igen. Amanda döms till 28 och ett halvt års fängelse och Sollecito till 25 år. Domen överklagas av deras advokater.
• 2015: Amanda Knox och Raffaele Sollecito frias helt från alla anklagelser.

Amanda Knox

Ålder: 31 år.

Bor: I Seattle med pojkvännen Christopher.

Yrke: Författare/journalist

Aktuell: Kommer till Stockholm den 24 oktober för att samtala med Kristoffer Triumf på Chinateaterns scen.

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset