Man ska erbjuda, inte kräva. Föreslå, inte säga till. Bekräfta, aldrig rätta.
Man ska erbjuda, inte kräva. Föreslå, inte säga till. Bekräfta, aldrig rätta.

När något barn visar normala djuriska instinkter är de vuxna handfallna. Man tror på berättelsen om att aggressivitet och maktlystnad är beteenden som kan och ska botas med trygghet och kärlek, skriver Anna Björklund.

Detta är en kolumn. Det är personen som har skrivit texten som står för åsikterna i den, inte Metro. Metro är en politiskt obunden tidning.

LÄS MER: Nisse Edwall: Här är det värsta med att vara pappaledig

Jag har haft bra och dåliga lärare. Starka och svaga, tråkiga och roliga. Men jag har aldrig haft en sträng lärare. Jag har aldrig gått till skolan och varit rädd, eller ens lite nervös, inför en vuxen. Caligula, latinläraren i Bergmans ”Hets”, kändes som en skämtfigur. En typ av vuxen jag aldrig stött på. Filmen handlar om en sorts press jag aldrig känt, en utdöd känsla. Jag fattar den när jag ser den, men jag kan inte säga säkert om den läraren nånsin funnits på riktigt, om den sortens maktutövning faktiskt existerat.

Nu har vi, som växte upp utan stränga vuxna, själva börjat bli föräldrar. Problem i skolan hanteras nu med ”lågaffektivt bemötande”. Straff är utbytt mot att läraren sätter sig ner och vänder bort blicken. Uppfostran är ersatt av pepp och självkänsla. Ordet ”nej” ska helst inte användas. Man ska erbjuda, inte kräva. Föreslå, inte säga till. Bekräfta, aldrig rätta.

Man ska erbjuda, inte kräva. Föreslå, inte säga till. Bekräfta, aldrig rätta

I föräldragrupperna jag är med i frågar de bekymrade mammorna om det är ett övergrepp att lyfta upp sitt barn mot dess vilja. Att föräldrar inte skulle vara hierarkiskt jämställda sina barn är en främmande tanke.

En annan förälder undrar där vad man ska göra om barnet dricker en halvliter söt mandelmjölk innan läggdags på kvällen och sedan kissar på sig varje natt. Föräldern lägger till: ”OBS! Att ta bort mandelmjölken är inget alternativ. Den är viktig för barnet.”

LÄS MER: Nisse Edwall: Låga lärarlöner är helt enkelt osmart

Det är en sorts social fobi där man är livrädd för makt. Ingen får bestämma, musklerna får aldrig spännas, inte mellan barnen heller. Om pojkar brottas blir man bekymrad och dyker tävlingsinstinkter eller dominansbeteenden upp ska de stävjas.

När något barn visar normala djuriska instinkter är de vuxna handfallna. Man tror på berättelsen om att aggressivitet och maktlystnad är beteenden som kan och ska botas med trygghet och kärlek. Att viljan att testa gränser bara kan uppstå om något annat är fel, om man fått stryk eller råkat ut för någon Caligula-typ.

Man tror på berättelsen om att aggressivitet och maktlystnad är beteenden som kan och ska botas med trygghet och kärlek.

Men i nästa generations ”Hets” kommer antagonisten inte vara en våldsam och maktfullkomlig farbror, utan en lågaffektiv förälder som hellre ställer sig i kö till BUP än tar makten.

Anna Björklund

Plus: ”Den goda viljan” finns på Öppet arkiv.

Minus: Tar den här semmel- och mello-årstiden aldrig slut?

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset