Att föda barn sätter sina spår, skriver Anna Suvanna Davidsson.
Att föda barn sätter sina spår, skriver Anna Suvanna Davidsson.

Det finns hjälp att få. Knipövningar i all ära, det alltid bra, men urinrör som flyttat på sig behöver mer hjälp än så. Vårda din fitta, skriver Anna Suvanna Davidsson.

Detta är en kolumn. Det är personen som har skrivit texten som står för åsikterna i den, inte Metro. Metro är en politiskt obunden tidning.

Nu ska ni få höra berättelsen om min fitta. Den är härlig, varm, våt, fantastisk och en kroppsdel som skänkt mig mycket njutning och välbehag sedan mitten av januari 1981 då jag kom till världen.

Nästa vecka firar jag två speciella årsdagar. Jag fyller 38 år och dagen efter min födelsedag är det ett år sedan jag gjorde en tvt-o, ett kirurgiskt ingrepp där ett plastband sätts in i syfte att lyfta urinröret på plats. Från att ha varit inkontinent kunde jag helt plötsligt hålla tätt (tvt-o är en vidareutveckling på förgångaren tvt , reds anmärkning).

LÄS MER: Anna Suvanna Davidsson: Kärlek är en själslig naturkatastrof

Att föda barn sätter sina spår. Jag födde mina när jag var 26, 28 och 31 år. Som nybliven mamma blev jag snabbt varse om att det finns ett före och efter när det kommer till fysikens förunderliga naturlagar. Kroppen förändrades på en mängd olika sätt och jag omfamnade reformerna genom att anpassa mig efter bästa förmåga. Att hoppa studsmatta blev plötsligt inte min grej, såvida jag inte var väl förberedd med trosan fylld av toalettpapper alternativt härbärgerade extra underkläder i handväskan.

Under nio års tid upplevde jag mer eller mindre besvär med urinläckage. Inte alltid men när jag sprang, hostade, nös eller ramlade efter en hård tackling när jag spelade roller derby.

Ju fler barn jag födde, desto färre aktiviteter kunde jag roa mig med utan risk för nederbörd. Att bryta ut i ett hysteriskt asgarv var förenat med väta och tillfällig temperaturhöjning i de nedre regionerna om jag av någon orutinerad anledning inte hann korsa benen. Under nio års tid upplevde jag mer eller mindre besvär med urinläckage. Inte alltid men när jag sprang, hostade, nös eller ramlade efter en hård tackling när jag spelade roller derby.

LÄS MER: Elinor Karlin: Jag är livrädd för min inre rasist

Vid ett flertal tillfällen under dessa nio år har jag skrattat så mycket att jag kissat på mig och inte haft en tillstymmelse att kunna hålla tätt trots att jag stått med korsade ben. Otroligt genant och besvärligt. Alltid med en obehaglig känsla och rädsla över att stinka urin.

Årsdagen närmar sig och jag vill sprida budskapet till alla mina syskon med vagina. Det finns hjälp att få. Som vanligt är det viktigt att läsa på så att du får den hjälp som är bäst för dig. Knipövningar i all ära, det alltid bra, men urinrör som flyttat på sig behöver mer hjälp än så. Vårda din fitta.

Anna Suvanna Davidsson

Plus: Den perfekta bryggan vid bänkpress.
Minus: Lipandet över att Persbrandt ringde in det nya året.

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset