Jag vill bli Sveriges främsta snusktant med mina erotiska noveller, skriver Anna Suvanna Davidsson.
Jag vill bli Sveriges främsta snusktant med mina erotiska noveller, skriver Anna Suvanna Davidsson.

Sedan ett tag tillbaka skriver jag på novellen ”Mimmie” som blir blixtförälskad och förlorar både sin kontroll och tunga i Sveas våta och pulserande kön. Men, jag börjar bli orolig för att normbrytande litteratur som inte speglar ”svensk essens” på rätt sätt kanske inte längre ska få existera, skriver Anna Suvanna Davidsson.

Detta är en kolumn. Det är personen som har skrivit texten som står för åsikterna i den, inte Metro. Metro är en politiskt obunden tidning.

Det var en besynnerlig, kvav sommar, den sommaren de skickade fram Mimmie Åkezon till midsommarstången, och jag visste inte vad jag gjorde i Sölvesborg. Vad jag däremot visste var att synen av hennes lite stabbiga sätt att röra höfterna väckte en åtrå som fick läpparna att svullna och trosorna att vattnas. ”Hips don´t lie” sjöng Shakira och jag kunde inte ha sagt det bättre själv.

Hon blir blixtförälskad och förlorar ganska omedelbart både sin kontroll och tunga i Sveas våta och pulserande kön.

Jag vill bli Sveriges främsta snusktant med mina erotiska noveller. Sedan ett tag tillbaka skriver jag på novellen ”Mimmie”. Berättelsen utspelar sig en drömmig midsommarnatt någonstans vid havet. Huvudpersonen Mimmie strosar planlöst runt i en vacker folkdräkt. På charmigt blekingemål trallar hon på strofer från någon gammal dänga av Ultima Thule. Mitt i refrängen ”Här vill jag leva, här vill jag dö. Här lever jag i frihet” springer hon in i den undersköna kvinnan hon uppmärksammat vid midsommarfirandet tidigare under dagen. Hon blir blixtförälskad och förlorar ganska omedelbart både sin kontroll och tunga i Sveas våta och pulserande kön.

Att skriva snusk är något av det roligaste jag vet. Men, jag börjar bli orolig för att normbrytande litteratur som inte speglar ”svensk essens” på rätt sätt kanske inte längre ska få existera. Åtminstone inte enligt de preliminärt 17,6 procent som vann mark i valet i vårt demokratiska samhälle. Trots att jag inte kan tänka mig något svenskare än midsommar, blekingemål och folkdräkt är jag rädd för en framtid där jag inte ska få skriva min berättelse om Mimmie. En dystopisk framtid där politiker detaljstyr och för någon slags nationalistisk och anti-hbtq-kulturkamp. Ska dessa politiker ha avgörande mandat att bestämma hur det svenska kulturlivet ska se ut?

LÄS MER: Clea Herlöfsson: Politiker har varit för tråkiga för länge

För visst är det märkligt med politiker som vill sänka medel till internationella litteratursamarbeten, ändra bibliotekslagen och kunna porta utländska medborgare från våra folkbibliotek. Förhoppningsvis ser de övriga preliminära 82,4 procenten ett större värde i den fria konsten. Alla som någon gång har ätit rödbetor kan vittna om att skit är skit oavsett kulör. Nu är det upp till sittande politiker oavsett färg att inte släppa de frågor som rör kultur och sexualitet.

Anna Suvanna Davidsson

Plus: Perfekt skummad havrelatte hos Kaferang vid Nytorget i Stockholm.
Minus: Hösthostan, snart flyger det ut ett organ.

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset