Behagligt och behärskat  – men varför ligger restaurangen i källaren, undrar Björn af Kleen.
Behagligt och behärskat  – men varför ligger restaurangen i källaren, undrar Björn af Kleen.

Ni måste hasta in på nystartade Nobis hotel på Norrmalmstorg. Innergården, den kallas olyckligt för loungen, är något alldeles extra. Ett skyhögt atrium – ett slags vitmålad kyrka med designmöblemang – får en att tappa andan.

Själva hjärtat i Café Opera-imperiets nya skrytbygge gör exakt vad lyxhotell ska: får gästen att känna sig glamourös. Och jag förstår varför halva mediearistokratin – från Sofi Fahrman till Filip Hammar – hade bokat rum för öppningshelgen. Det är mer svårbegripligt varför en stjärnkrögare som Stefano Catenacci inte låtit Nobis restauranggäster få ta del av den varma rymd som hotellet skapat i sin mitt. Bistron, som enligt hemsidan ska vara öppen dygnet runt, även för ickeboende, ligger till exempel mot gatan och är visserligen elegant men samtidigt ganska kyligt inredd med grönskimrande badrumskakel och en kall silverdisk.

Caina, den italienska matsalen, är placerad en trappa ned utan fönster. Den är behagligt och behärskat utformad med sandfärgade dukar och lila draperier av byrån Claesson Koivisto Rune – och skulle ha kunnat legat i vilket europeiskt cityhörn som helst. Den triumfatoriska känslan av att ha vunnit den mest praktfulla adressen i Monopol, Norrmalmstorg, går snöpligt förlorad så fort man lämnar loungen.

Det är för tidigt att ringa in klientelet på Caina – men jag misstänker att diskrepansen mellan lounge- och middagsgäster kan bli stor. I söndags var Caina befolkat av Östermalmsfamiljer i övre medelåldern som tycktes trivas i den mogna matsalen. Och i torsdags skymtades Martin Timell och DN:s chefredaktör Gunilla Herlitz. Då krävs det spännande mat som kompensatorisk underhållning. Men så himla rafflande var inte den bruna bönsoppan för 94 kronor till förrätt (även om den var just lagom tunn för ändamålet). Ett mer inspirerande val, och dyrare (209 kr), är Cainas antipastobricka med en stor klump krämig buffelmozzarella, superfrasig vitlöksbruschetta och en underbar trettiomånaders­lagrad parmaskinka.

Bland varmrätterna är den ytterst möra rosmaringrillade biffsteken för 297 kronor, med rucola ovanpå och ugnstekt potatis bredvid, ett säkrare val än den alltför oljeindränkta havsabborre som går för magstarka 320 kronor. Men överlag är jag mindre orolig för maten – sprickorna kommer hovleverantör Catenacci täppa till – än för läget. Låt matgästerna flytta upp i designkyrkan.  
 

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset