När nyhetsflashen visade sig på mobilen igår kväll så tänkte jag, precis som miljontals andra ”inte igen”. Och så blev jag, givetvis ännu räddare. Varje gång jag flyger är jag rädd. Varje gång jag åker tunnelbana är jag rädd. Rädslan är en del av mig nu. En del av mitt så kallade fria leverne. Vetskapen om att det bara är ett stort oturslotteri, om man råkar vara på fel plats vid fel tillfälle, är ofrånkomlig. Men hur hanterar man egentligen rädsla bäst? Ska man tappa all källkritik? Transformeras till en grovgeneraliserande rasist? Jo, i all fall om man ska tro mångas reaktioner i sociala medier.

LÄS MER: Cissi Wallin: Aldrig är män så källkritiska som när kvinnor berättar om övergrepp 

”Här är vi generösa och släpper in dom i Europa och se vad som händer!”, ropar stora delar av internet. Som att en betydande del av alla som kommit till Europa från andra delar av världen skulle vara mänskliga tickande terrorbomber. Rädsla skapar väl irrationella reaktioner. Rädsla tar väl fram våra mindre smickrande sidor. Men även då måste man kunna tänka rationellt. Och ta till sig av fakta. Kamma sig och se utanför populism och tillfällig masshysteri. 

För trots att man lätt kan tro att Europa blivit farligare, att terrorn ökat lavinartat under senare år så har man fel. Sanningen är att antalet terrorrelaterade dödsfall i Europa minskat sedan 70-talet, detta enligt bland annat ”Global Terrorism Database”. Många dåd  är i dag förvisso dödligare, men betydligt färre. Så, terrorn har existerat i vår närhet sedan länge, långt innan en majoritet av alla muslimska flyktingar och invandrare kom till vår del av världen. Den dödar och skadar oavsett vem som fått en jävligt dålig och omänsklig idé.

LÄS MER: Cissi Wallin: USA var inte redo för en kvinna – i stället vann en pajas 

Att en handfull galningar mejar ner oskyldiga människor och skyller på någon orimlig tolkning av en världsreligion är en sak. Att till synes vettigt folk tar det som en krigsförklaring från en hel folkgrupp, eller alla som tror på samma Gud en annan. Att det får till synes välfungerande personer att börja dela falska nyheter som enbart spär på fördomar och hat är en tredje. Men just nu geggas alltihop runt i en högst obehaglig brun sörja. Alla vill ”ha rätt”. Att få säga ”vad var det jag sa!”, tycks viktigare än vad som faktiskt är sant. Sanningen är ju som bekant aldrig lika intressant när man kan profitera på människors rädsla. Sanningen, den faktamässiga och källgranskade ger betydligt färre röster eller klick. 

Hur kan jag och hur kan du då stävja vår rädsla? Hur kan vi hantera den någorlunda konstruktivt? Hur låter vi den inte styra såpass att vi börjar misstänka alla som inte ser ut som oss själva, och såpass att vi inte börjar spy galla över till exempel moskén som byggs i närheten av där vi bor? Rimliga frågor till mindre orimliga, men såklart mänskliga reaktioner. Desto mer källkritisk man lyckas vara, desto mer trygg kan man nog bli i sin känsla av otrygghet och utsatthet. Eller vad tror du?

LÄS MER: Cissi Wallin: USA gör oss dumma i huvudet 

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset