Nya Tider kommer till Bokmässan i Göteborg även i år. Vilket har fått ett antal författare att mana till bojkott.
Nya Tider kommer till Bokmässan i Göteborg även i år. Vilket har fått ett antal författare att mana till bojkott.

När polariseringen hotar står hoppet ibland till att de goda krafterna inte gör nånting, skriver Roland Poirier Martinsson.

I Almedalen möts politiker, lobbyister, journalister, fackföreningsombud och akademiker, flertalet främst för att grogga i sommarkvällen. Det kallas ett demokratiskt Shangri-La som främjar det goda samtalet, men vid vilken bardisk får man inte tillfälliga kompisar? Snarare göds vänskapskorruption och demokratisk slapphet. Envar blir salig på sitt skattefinansierade representationskonto.

På hösten möter sedan författare med entourage vad vi kallar vanligt folk på Bokmässan i Göteborg. Också här antas demokratin främjas och nu tror jag att det stämmer. God kultur gynnar samhället.

Men nu har tidskriften Nya Tider, med kopplingar till nynazism, kommit till Bokmässan, liksom Svenskarnas parti, också en tangent till nynazismen, tog färjan till Almedalen 2014. Det skapar ett svårlöst dilemma. Att vägra dem är att tysta åsikter, vilket brukar slå tillbaka, men bör yttrandefrihetens fiender tillåtas i öppenhetens namn? Ett antal författare har manat till bojkott, medan exempelvis Aftonbladets kulturchef, Åsa Linderborg, och journalisten Jan Guillou har argumenterat för öppna dörrar.

LÄS MER: 139 författare bojkottar bokmässan

Guillous resonemang är en smula motsägelsefullt. Han redogör pedagogiskt för hur yttrandefriheten gäller i relation till staten, som inte har rätt att kväsa röster, medan privatpersoner får lov att köra ut gäster som spelar Sting i vardagsrummet. Samtidigt betonar han att yttrandefriheten är till just för att värna obehagliga röster. Men Bokmässan bryter ju inte mot yttrandefriheten om nynazisterna vägras.

Jag har annars inga invändningar mot Linderborgs eller Guillous resonemang. Också jag tror att en koordinerad bred bojkott vore fel, av flera skäl.

Däremot förespråkar jag en begränsad bojkott. Min egen. Det är inget principbeslut, utan grundar sig i magkänslan. Att mostrar och kusinbarn ska se nyhetsinslagen – ”Är det sånt du åker på?” – fyller mig med olust. Och hur förklarar jag för vänner i Texas att jag söker samma marknad som nynazister?

Här finns kanske en likhet mellan nynazisterna, författarna för bojkott, och Linderborg och Guillou (och jag måste betona att jag inte drar några ytterligare paralleller). Politiska aktivister ställer sig på barrikaderna, sådan är deras identitet. De söker konflikten och nu får alla den vare sig nynazisterna tillåts eller bojkottas. Kniptångsmanövern är onekligen djävulsk.

Så hur kringgår man den? Själv tiger jag, vänder mig i soffan och försöker glömma. Det är också ett politiskt ställningstagande. När polariseringen hotar står hoppet ibland till att de goda krafterna inte gör nånting. Att ingen lyssnar eller avkrävs ett ställningstagande. Så kan problemet självdö.

En avslutande fundering: Är det inte dags för Bokmässan och Almedalen att fundera över vad man blivit? Jag vet att kosing står på spel, men har det inte blivit för mycket tivoli?

+ Att Europeiska Friidrottsförbundet vill stryka alla dopade rekord.
– Att Europeiska Friidrottsförbundet vill ta ifrån Patrik Sjöberg hans Europarekord.

LÄS MER: Guillou: Okända bojkottar bokmässan

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset