"Jag skulle önska att varje 15-årig flicka började lyssnade till sin egen inre kanariefågel."
"Jag skulle önska att varje 15-årig flicka började lyssnade till sin egen inre kanariefågel."

Den största risken för unga tjejer i dag är inte att sikta för högt och misslyckas, utan att sikta under sin förmåga, skriver Liberalernas Birgitta Ohlsson.

Jag älskade ämnet historia på högstadiet. Som 15-åring längtade jag till varje lektion med min favoritlärare Agneta på Kärna skola utanför Linköping.
Agneta hade en enorm förmåga att få oss intresserade av ämnet och fick även skoltrötta elever att lyssna på hennes lektioner. Agneta såg, uppskattade och bemötte klassens 15-åriga tjejer med en oerhörd respekt. Vi var viktiga och vår kunskap var värdefull. Att vilja bilda sig, lära sig något nytt och få kunskap var inget att skämmas för. Det fanns många unkna kvinnoroller. Men att satsa på skolan var inte en av dem. Tvärtom för många av oss var det en medveten eller spontant erövrad överlevnadsstrategi för att bedömas efter vad vi presterar och inte rankas efter hur vi ser ut, vår relation till män eller vår status i kompisgäng.

LÄS MER: Debatt: Kvinnodagen är bara en sämre version av Alla hjärtans dag

Inför denna kvinnodag påminns jag åter om en av Agnetas lektioner. Hur hon livfullt beskrev hur industrialiseringen förändrade artonhundratalets Storbritannien. Den brittiska gruvindustrin växte snabbt och likaså landets ekonomi. Men det som fastnade hos mig var de små gula fåglarna. För att skydda arbetarna släppte man ner kanariefåglar i gruvorna. Om luften var öppen och klar sjöng fåglarna, men om syrehalten minskade blev de oroliga. Om gruvgasen blev för stark dog de. Kanariefåglarna användes i de brittiska gruvorna ända fram till år 1986. Trots att tekniken med elektroniska gasvarnare infördes tyckte många gruvarbetare att det kändes tryggare att följa de gula små fåglarnas välkända sång.

LÄS MER: Experten slår hål på 8 myter om feminism

Precis så bör kompassen inom oss fungera. När luften börjar bli kvav, när vi slutar att sjunga och när vi tystnar inombords är det dags för förändring. Jag skulle önska att varje 15-årig flicka började lyssnade till sin egen inre kanariefågel. Att lämna den respektlösa pojkvän/flickvän som får dig att tystna. Att dumpa kompisgäng som inte lyssnar. Att orka strunta i sjuka kvinnoideal som får dig att tona ner din glädje. Att aldrig lyssna på de vuxna som ber dig att sänka förväntningarna eller inte drömma för stort. Till er vill jag säga att den största risken inte är att sikta för högt och misslyckas, utan att sikta under sin förmåga. Allt detta förutsätter att du vet ditt värde. För mig har det varit samma sak som att kalla sig feminist sedan tidiga tonåren.

”Till alla unga flickor som tittar. Tvivla aldrig på att du är värdefull och mäktig och förtjänar alla chanser och möjligheter i världen.”

Hillary Clintons hoppfulla ord dagen efter hon förlorat det amerikanska presidentvalet borde spikas upp globalt i varenda 15-årig flickas hem. Kanske är det här den duktiga flickans allra främsta utmaning att inte vara till för andra, utan för sig själv. Att sträva efter sin egen lycka. Att göra sig av med den kvävande duktigheten och befria den duktighet som stärker.

Birgitta Ohlsson, riksdagsledamot (L)

Om debattören

  • Är utrikespolitisk talesperson för Liberalerna
  • Aktuell med boken Duktiga Flickors Revansch (Forum)
  • Tidigare EU-, demokrati- och konsumentminister (2010- 2014)

LÄS MER: Debatt: Kära vita feminister, det är dags att ni ser fler än er själva

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset