Wes Andersons besatthet av livets många finurliga komponenter är större än någonsin. Men Metros recensent tycker att excesserna balanseras av det politiska ramverket i hans nya storverk.

martin scali

Hotellets stenrika gäster tas om hand av conciergen, monsieur Gustave (Ralph Fiennes), med nitisk omsorg.

RECENSION - The Grand Budapest Hotel

För en som nästan överdoserat på Wes Andersons återkommande detaljfetischism, blir ”The Grand Budapest Hotel” en fantastisk överraskning.

Missförstå mig inte. Regissörens besatthet vid livets många finurliga komponenter är större än någonsin. Men excesserna balanseras av ett politiskt ramverk som ger filmen extra substans, och får den att kännas obehagligt aktuell.

I filmens fiktiva stat, olägligt placerad någonstans mellan Österrike och Ungern på en 30-talskarta som hotas av växande fascism, ligger Grand Budapest, ett sagoslottslikt hotell där stenrika gäster tas om hand med nitisk omsorg av hotellets concierge, monsieur Gustave (Ralph Fiennes).

Efter en sedvanligt invecklad Andersonsk introduktion blir det genom den ambitiöse lobbypojken Zero Mustafas (Tony Revolori) ögon vi serveras berättelsen om Gustaves öde. När Gustave, tack vare sin tidigare kärleksfulla behandling av en 84-årig baronessa (Tilda Swinton), blir arvtagare till ett unikt konstverk, motarbetas han av den avlidnas vampyrliknande släkt.

Särskilt förbannad blir baronessans skrupelfrie son (Adrien Brody). Nu visar Zero sin lojalitet till ”Mr. G”, och en stark vänskap utvecklas i takt med händelserna som följer. Roligt blir det, trots hotet i kulisserna. Påfund som ”de korsade nycklarnas sällskap” (en drös concierger som ringer besynnerligt många telefonsamtal) och en fånig kälkfärd i Willem Dafoes gangsterhasor nedför snötäckta Alper är hopplöst publikflirtande, men träffar ändå rätt.

Lika lite går det att värja sig mot alla sinnrika referenser – här skönjas filmässet Ernst Lubitsch raffinerade humor, författaren Thomas Manns svindlare Fredrik Krull, en gnutta Kubrick, en nypa Hitchcock, och mer därtill. ”The Grand Budapest Hotel” är, i all sin storhet, en utsökt plats att återvända till, om och om igen.

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset
Mer om Weekend