Alla är överens. Poddradion var förra årets bomb i den svenska nöjesvärlden. 100 000 personer lyssnade plötsligt – varje vecka – på Filip och Fredriks podcast. Wkd dyker ner i poddfloran, toklyssnar, kontaktar poddvärldens galjonsfigur Sigge Eklund, blickar utomlands, mejlar två nya poddmakare och ställer frågan: Varför podda – och hur kommer det sig att så många lyssnar just nu?

Banbrytande babbel

Jag avskyr att diska. Det är något med rengöringsmedlet som sticker i näsan. Gammalt potatismos som kladdar fast i diskborsten. Det slamrande porslinet. Torra fingertoppar och stanken från skaldjursrester i slasken. Framför allt är det makalöst tråkigt. 

Men under förra året hände något som på allvar förvandlade detta bottennapp av husliga vedermödor till en fröjd. Poddradion – som under 2012 slog ner som en bomb i det svenska medielandskapet – har haft en explosiv effekt även på mitt liv. Hur? 

Vardagens trista stunder är utraderade. Numera fiskar jag med lätthet upp såssleven ur det bruna diskvattnet eftersom jag har ett spännande, lärorikt, hjärtknipande eller bara sällskapligt samtal i hörlurarna. 

I kassan på snabbköpet hör jag David Letterman berätta om sin tidiga karriär i Alec Baldwins pod ”Here’s the thing”; på tunnelbanan hem från krogen får jag i ”En varg söker sin pod” ett välfunnet genusperspektiv på Hobbit; hiphopnördarna bakom ”Vad blir det för rap” sammanfattar musik-året för mig när jag sitter på träningscykeln och trots att jag fryser som en hund i vinterregnet på väg till komposten stannar jag och kvider av skratt när Filip och Fredrik återger essensen i Swedish House Mafias mellansnack: ”Helllloooo Miaaami!” 

De svenska podcastpionjärerna Filip Hammar och Fredrik Wikingsson lockar runt 100 000 lyssnare till sitt program. 

– Filip och Fredriks podcast är i mina ögon deras mest intressanta skapelse. Den är avskalad allt utom deras röster, och därför en vacker bild av hur två nära vänner kan nå intellektuell extas, bara genom att prata med varandra, säger Sigge Eklund, författaren och webbstrategen som klippt komikerduons samtliga 123 avsnitt och som sedan i vintras även driver en av landets mest framgångrika poddar tillsammans med Alex Schulman. 

En poddsändning är ett radioprogram i form av en ljudfil som du streamar eller laddar ner. Som teknisk landvinning är det inte särskilt nytt, i USA har folk lyssnat på poddradio i snart tio år, men som kulturform har det i Sverige först under förra året fått sitt ordentliga genomslag. Att poddradio-boomen drabbade Sverige just 2012 – och väntas etableras och spridas i ännu större utsträckning i år – är direkt kopplat till de smarta telefonerna.

– Nu kan alla lyssna på podcasts via sina smartphones, och då sker boomen. Det är underbart, eftersom bra podcastar är utvecklande. Jag älskar att gå på bussen och se varenda jävel försjunken i poddar – man ser det på deras ansikten, att de lyssnar uppmärksamt på ett sätt som inte sker med musik, säger Sigge Eklund.

Populärast i poddfloran under 2012 var Amanda Schulman och Hanna Widell, Alex Schulman och Sigge Eklund, Filip Hammar och Fredrik Wikingsson samt Carina Berg och Jenny Strömstedt. Det vill säga mediepersoner med redan etablerade plattformar. Men det finns även okända som lyckats nå en bred lyssnarkrets, ett exempel är Kristofer Triumf som gjort sig ett namn genom intervjupodden ”Värvet”. Vad är det då som lockar med poddmakandet? Författaren och kulturskribenten Caroline Ring-skog Ferrada-Noli och serieskaparen Liv Strömquist driver sedan i höstas ”En varg söker sin pod”; en av landets tio mest nedladdade just nu. Jag kontaktar dem och får svar via mejl.  

Hur kom det sig att ni startade en podcast? 

– Olika män tjatade på oss. Till slut gav vi vika. 

Ni har utgått från ett tema i de första avsnitten, varför? 

– Vi älskar liksom kultur! Och är pyttelite trötta på den självbiografiska, introspektiva podden som är en trend bland unga män med mycket känslor. 

Vad lyssnar ni själva på för poddar?  

– Ingen av oss har någonsin hört en pod. Låter raljant men det är sant. 

Säger deras, ska vi kalla det opolerade, svar något om den gräsrotsrörelse mediet utgör? Det är lockande att tänka på poddradion som 2010-talets ZTV. Det finns sällan någon strategisk marknadsföring eller fet budget. Poddmakarna drivs av lust till gör det själv-formatet. Den övervägande majoriteten av poddkollektivet utgörs av radioamatörer. Ändå är sändningarna ofta mänskligare, roligare, naknare – kort sagt mer drabbande – än etermedieproffsens produktioner på riksradion. Men trots tilltagande lyssnarsiffror avfärdas mediet ofta som ”käbbel” på kultursidorna.  

– Det är sorgligt att många fortfarande tror att en podcast är ett spontant och ostrukturerat samtal mellan två mediepersoner. Det är lika fel som när det 2005 påstods att bloggar var slarviga dagboksanteckningar av kvällstidningsjournalister. Det finns ett arbete både före, under och efter inspelningen som är mer omfattande än många tror, säger Sigge Eklund.  

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset
Mer om Weekend