Barnpsykologerna Jan-Olof Bodén och Cecilia Strömberg har tillsammans startat ett projekt för att få i gång ungdomar som blivit hemmasittare.

Barnpsykologen Jan-Olof Bodén är bekymrad över en växande grupp barn som skolvägrar. Därför startade han Hemmarsittarprojektet med Cecilia Strömberg, chef vid barn- och utbildningsförvaltningen i Solna.
– Vi kommer att se allt fler hemmasittare i takt med att kraven på tonåringar ökar, säger han.

OFTA STÖRNINGAR
Ungdomar som blir hemmasittare har ofta beteendestörningar, såsom asperger, där sociala kontakter inte fungerar. En del utvecklar social fobi. De blir deprimerade och känsliga för omgivningen. Det som skiljer hemmasittare från skolkare är att de förlorar kontakten med det dagliga sociala nätverket. De isolerar sig och vänder på dygnet. Allt blir en ond cirkel.
– Vår definition på en hemmasittare är en elev som är frånvarande från skolan i minst tre veckor i sträck utan giltig förklaring, som gjort ett aktivt val att stanna hemma, säger Jan-Olof Bodén.

KRITIK MOT LÄRARNA
Hemmasittarprojektet började med att involvera lärarna i Solnas högstadieskolor. Två gånger per termin fick de i uppgift att kartlägga hur många elever som var hemmasittare. År 2002 var det drygt 30 elever. Året efter sjönk antalet drastiskt. De flesta hemmasittare fick en fungerande skolgång efter placering i mindre skolgrupper med särskild inriktning och den andra gruppen elever gick tillbaka till sin gamla skola med stor hjälp från elevvårdens insatser. 
– Jag tror att minskningen till största delen beror på att projektet synliggjorde hemmasittarna och till följd av det fick lärarna kunskap om dem, säger Jan-Olof Bodén.

Skolverket har riktat kritik mot lärare och rektorer. De har inte tillräckligt med kunskap för att utnyttja de resurser som skolorna har till hjälp för elever med problem. I brist på samarbete mellan kommuner och skolor hamnar hemmasittare ofta mellan stolarna.

TVÅ ÅRS VÄNTETID INOM BUP
– Kunskap och samarbete mellan skola, socialtjänst och Bup är A och O, säger Jan-Olof Bodén.
Det krävs uppföljning minst en gång i månaden. Barnets nätverk, som föräldrar, äldre syskon och närstående vuxna, måste engageras. Bup bidrar med samtalsterapi och lägger upp en specialsydd handlingsplan. Här ingår ett basteam, en mobil verksamhet som erbjuder terapi och undervisning i hemmet under en kort period. Men på många Bupmottagningar är väntetiden två år.
Irene Klintemar är psykolog vid Kungsholmens Bup i Stockholm. Hon säger att det är både inre och yttre påfrestningar som gör ungdomarna till hemmasittare. De blir ofta sittande framför datorn. Där har de sysselsättning dygnet runt. Utstötta individer får den makt och kontroll de saknar i ett tufft tonårsgäng.
– Kommunikationer med omgivningen blir viktigare när vi blir äldre och det ställs större krav på eget agerande, men det gäller att få tillbaka ungen ut i det normala livet, säger hon.
Hemmasittare med sociofobiska tendenser kan medicineras med framgång. I andra fall kan arbetspraktik vara lösningen. Psykologerna måste pröva sig fram och invänta resultat.
Det finns inga givna metoder som hjälper alla hemmasittare.

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset