Tommy Berggren – Det måste finnas friktion, säger Thommy Berggren om teater.
Tommy Berggren – Det måste finnas friktion, säger Thommy Berggren om teater.

Regissören Thommy Berggren riktar sig till dem som har ring i örat, näsan eller tungan.
När Maria Bonnevie och Mikael Persbrandt klev in i rollerna som Fröken Julie och Jean på Dramaten hösten 2005 blev det rusning efter biljetter. Thommy Berggren satt i regissörsstolen och den 8 mars spelades den sista av 50 fullsatta föreställningar av Strindbergs klassiker.

•• Efterfrågan på biljetter antog extrema proportioner efter en tid.
– Men det var även många som sa från början att ”den ska jag se”, bara efter att ha sett affischen. Vissa verkar ha fått för sig att folk ville se ”Fröken Julie” för att en viss tidning skrev om Micke och Maria, men vi hade haft utsålt hela hösten, innan det stått någonting om dem. I övrigt vill jag inte prata om skriverierna.

•• I SVT:s dokumentär om uppsättningen, som visas på påskafton, intervjuas ungdomar som säger att de känner igen sig i pjäsen.
– Det är fantastiskt. Jag gjorde medvetet en bearbetning och flyttade fram den i tiden. Jag ville framför allt att det skulle komma en ung publik. Som regissör inriktar jag mig på dem som har ringar i örat, näsan eller tungan. Jag gör inte teater för stampubliken.

•• Vad tycker du om tv-dokumentären ”100 år i rampljuset”?
– Det finns inget att klaga på. Jag hade kanske tyckt det varit roligare om man kunde ha gått in i vårt arbete med pjäsen mer. Det är det som är intressant. Vi hade jävligt roligt.

•• Var det märkligt att ha filmarna på plats?
– Nej, man vande sig. Men ibland åkte de ut, när vi blev lite nervösa och upphetsade. Jag hade en mikrofon på mig, och även om jag viskade något kunde de spela in det, vilket var rätt obehagligt.

•• Det finns ett tillfälle då Mikael Persbrandt säger åt filmaren att stänga av kameran.
– Jo, men det ska ju vara så. Det blir inte bra om alla mår bra och det bara lunkar på. Det ser man även på idrottsmän. När det händer något speciellt så är det ofta nära bristningsgränsen. Det handlar om känslor, att få ut dina egna känslor. Den ångan måste du ha där.

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset