Mänskligt och godhjärtat på Pastis.
Mänskligt och godhjärtat på Pastis.

Pastis i Gamla stan serverar sin romantik kall. Björn af Kleen ­förlorar sig i en dragig bistro med mycket själ ”Pastis är rakt igenom mänskligt. Och det är ju någonstans förutsättningen för kärlek.

Linnea Svensson Arbab
Linnea Svensson Arbab

Om du planerar en alla hjärtans dag-dejt men inte står ut med röd sammet och par som tvångsmässigt söker varandras händer över vita bordsdukar – då tycker jag du ska sky högtidligheten genom att boka bord på Pastis.

Denna hjälpligt uppvärmda pyttebistro i Gamla stan – ett rektangulärt rum, en miniatyrbar vid ytterdörren och en toalett i källaren – ligger på en snömoddig höjd strax ovanför Le Rouge. En kongenial plats: Pastis står över det pubertala känslo-pjunket på Österlånggatan.

Pastis är det slags krog som har en dryg fransos långtidsparkerad i baren. Om man frågar efter ett glas Dubonnet före maten brister han ut i garv och skvallrar sedan med den ballerina-graciösa servitrisen om saken. På franska.

Jag var dagarna efter Ellegalan och vår fem timmar långa Pastismiddag så där ljuvligt bakfyllefrukost-lång, fnittrig och lite sentimental om vartannat, där maten och vinet, oavsett omfattning, mest tycktes accentuera ens ­redan slitna välbefinnande.

Vi – bara en sådan sak – stjälpte i oss husets sista ostron (30 kr/styck) med en flaska champagne (595 kr, Pastis saknade mousserande budgetalternativ). Vi åt fet mjuk gyllengul kalv­bräss toppad med strimlad tunga (145 kr) och en hårt och häftigt gratinerad getosttoast med rökt knaperstekt sidfläsk (98 kr).

Jag åt till varmrätt en jättetallrik, närmast grytlik, choucroute som var packad till bredden med grynig ankkorv från Taylors and Jones på Kungsholmen, välsignad ankconfit och styvt bräserad gårdsgris.
Allt för 235 kronor – närmast ett skampris i Stockholms heta köttkonjunktur.

Vi hade ett par marginalinvändningar mot bristen på salt i kastrullen med blåmusslor och på rödingens sotiga finish. Men det minnesvärda med Pastis är att hela krogen, och detta trots att den är kylslagen, tycks besjälad. Servitrisen är narraktig och supersnygg, maten rustik och godhjärtad, publiken åldersblandad och restaurangvan.

Pastis är rakt igenom mänskligt. Och det är ju någonstans förutsättningen för kärlek.

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset