Sagan om när Göteborg övergav pilgrimsmusslorna till förmån för hipsterhamburgare.

Christina Blom

Lunchburgare från en matlastbil.

Nu ska jag berätta en saga. Den handlar om en foodie, Hans kan vi kalla honom, för det brukar ju folk heta i sagorna. Hans bodde i ett land som vi kan kalla Götepotanien, nånting måste vi ju kalla det. Götepotanien styrdes av korpulenta gubbkockar med stora skägg, höga hattar och bullriga röster. Alla högaktade de omfångsrika gubbkockarna då ingen någonsin behövde vara utan pilgrimsmussla, tjocka linnedukar eller feta såser och krämer. Smör fanns alltid nära till hands.

Men så en dag, när Hans i vanlig ordning satt och åt en pilgrimsmussla, körde en karavan av avlånga aluminiumvagnar plötsligt in i staden. Foodtrucks. Vagnarna kördes av unga, glada och energiska ynglingar i sina bästa år. Vagnarna var färgsprakande och utrustade med små tutor och vimplar. På vissa stod det ”ceviche från Peru”, på andra ”veg från Etiopien” och på några stod det ”högrevshamburgare”. Ingen i Götepotanien hade någonsin hört talas om ”ceviche”, ”Etiopien” eller ”högrevshamburgare” tidigare. Det fanns ju bara pilgrimsmussla att tillgå.

Vagnarna öppnade på ett och samma kommando upp sina luckor och det var som om hela stan färglades. Någon hade blåst luft, liv och syre i byn. Ur vagnarna stack unga människor iklädda ironiska t-shirts med tryck, tighta jeans och mössor eller kepsar och svåra solglasögon på huvudet. Hans hade läst om dessa ynglingar i internationella tidningar som han hade beställt på internet – det här rörde sig om ingenting annat än mathipsters.

Även stans övriga ynglingar hade, som det heter i folkmun, ”gått man ur huse” och köerna till de olika foodtrucksen ringlade nu tätt på torgen. Hans bestämde sig för Two buns and meat-vagnen. En svart vagn färglagd med hundratals illustrationer och kommentarer ritade av kunder, ägare och vänner. Hans beställde en Lilla My-hamburgare med högrev, cheddarost och nyslungad majo, färsk jalapeño och ruccola. Allt mellan nybakat bröd. Men han fick vänta lite eftersom Two buns and meat-ynglingarna just då bytte gasol. Men när Hans väl fick sin nymalda burgare var det som om en ny värld öppnade sig. En befrielse från ett vanligt restaurangbesök som i jämförelse kändes som ett högsäkerhetsfängelse. Han beställde i all upphetsning även en baconhouse-burgare med karamelliserad lök och rökt majo. Den var mer kraftig i smak och ton. Han tittade runt omkring sig och speglade sig med de andra glada människorna som hade samlats på torget utanför karavanen av vagnar. Och Hans kom till plötslig insikt – han hade förvandlats till en mathipster. Och han kunde inte vara lyckligare.

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset
Mer om Weekend