R. Kelly, Chris Brown, August Strindberg, Michael Jackson och Woody Allen. Personer som satt stort avtryck inom kultur- och nöjesvärlden – och som anklagats för brottsliga handlingar eller ett sexistisk synsätt. Illustration: Aina Von Segebaden
R. Kelly, Chris Brown, August Strindberg, Michael Jackson och Woody Allen. Personer som satt stort avtryck inom kultur- och nöjesvärlden – och som anklagats för brottsliga handlingar eller ett sexistisk synsätt. Illustration: Aina Von Segebaden

Du har sjungit till deras låtar och gråtit till deras filmer. Men nu är det dags att säga hejdå till R. Kelly, Woody Allen och Michael Jackson – i alla fall om du frågar vissa. Metro har pratat med experterna som inte är överens om hur vi ska hantera de anklagade i förhållande till deras verk.

Tårar rann, förfäran genomsyrade varje cell i kroppen och ett uns skuld gjorde sig påmind. Att se den om­talade dokumentären om artisten R. Kelly och höra hur han sexuellt utnyttjat unga kvinnor var inte bara en tankeställare utan början på en kampanj. Musiktjänsten Spotify tog bort artistens låtar från sina publika spel­listor och hashtagen #MuteRkelly, med syftet att tysta hans musik, dominerade sociala medier.

Men listan av stjärnor som anklagas för olika övergrepp kan göras lång. I närtid har vi pedofil­anklagelserna mot artisten Michael Jackson som fått nytt liv, regissören Woody Allens påstådda incest stoppar en rad nya filmprojekt och artisten Chris Brown, som tidigare dömts för misshandel, har fått en våldtäktsanklagelse mot sig.

Frågan som nu ställs är om det verkligen är rimligt att vi fortsätter att konsumera deras verk, trots allt vi tror oss veta om personerna bakom?

”Konsumentmakt är ett starkt vapen”

Svaret är nej, om du frågar Annah Björk, kulturjournalist och författare till boken »Ni måste flytta på er«, som handlar om just musikbranschens sexism.

– Bojkott och konsumentmakt är ett starkt vapen. Det är jättesvårt att välja bort musik som spelat en central roll i ens liv och det gör ont att våga se nya fula sanningar. Men vi måste alla göra det, för att driva utvecklingen framåt, säger hon och betonar att vi alldeles för länge varit rädda för att inte skilja på verk och kreatör. Om vi fortsätter så riskerar vi att normalisera mäns brott mot kvinnor, menar hon.

Jag brukar provocera folk ibland genom att säga att Adolf Hitler var väldigt snyggt klädd. Man måste kunna hålla isär vilka kläder han hade med vilken politik han förde.

Men ”moralbojkott”, som han kallar det, menar musikproducenten och filosofen Alexander Bard är helt fel väg att gå:

– Jag brukar provocera folk ibland genom att säga att Adolf Hitler var väldigt snyggt klädd. Man måste kunna hålla isär vilka kläder han hade med vilken politik han förde, säger Bard och utvecklar:

– Det är omoraliskt att vara så dum att inte kunna skilja till exempel regissören från filmen.

LÄS MER: Här är turerna kring den kontroversiella Michael Jackson-dokumentären

Var ska gränsen dras?

Bard och Björk representerar två ytterligheter i ett ämne som är svårt att se som svart eller vitt.

För var ska vi ambivalenta dra gränsen för när en bojkott är befogad? Skulle det vara rimligt att utesluta författaren August Strindberg från litteraturundervisningen, där han alltid spelat en central roll, på grund av hans väldokumenterat dåliga kvinnosyn?

Åsa Arping är litteratur- och genusforskare och hon menar, tvärtemot Björk och Bard, att det absolut inte är en enkel fråga.

– Om Strindberg skulle uteslutas ur litteraturlistor eller om forskning om hans verk förbjöds skulle det leda till en historieförfalskning, vilket är allvarligt. Däremot kan vi välja att lyfta upp andra samtida kvinnliga kollegor och ge dem mer plats i historien. Författare som Victoria Benedictsson, Anne Charlotte Leffler och Alfhild Agrell hamnar ofta i Strindbergs skugga.

Illustration: Aina Von Segebaden

”Offren tjänar ingenting på en bojkott”

Förutom R. Kelly, genom hashtagen #MuteRKelly, är Woody Allen också en som fått möta konsekvenserna av en bojkott. Nätjätten Amazon, som hade ett exklusivt avtal med Allen om att distribuera fyra av hans filmer, valde förra året att inte ge ut färdiginspelade »A rainy day in New York« i samband med incestanklagelserna. Det har lett till att Allen nu stämmer bolaget för avtalsbrott.

Alexander Bard tycker inte att Amazons, eller för den delen Spotifys, väg att gå är en bra lösning.

– Offren som blivit utsatta för R. Kellys övergrepp tjänar ingenting på att vi inte lyssnar på hans musik. Det får bara dig att känna dig högfärdig. Vill du hjälpa tjejer som blivit utsatta, plugga juridik. Det är det bästa en ung feminist kan göra i dag.

LÄS MER: Anklagas för sexövergrepp – nu talar R. Kelly ut

Bard erkänner sam­tidigt att det finns en problematik i att kreatörer som faktiskt begått brott kan fortsätta tjäna pengar.

– Som konsument som tycker det är problematiskt kan man välja att samtidigt som man lyssnar skänka pengar till brottsoffren, resonerar han.

– Man kan fråga sig om Spotify är bästa stället att lyssna på R. Kelly om man är jättebekymrad över att han tjänar pengar. Eller så kan man göra såhär i stället: ja, jag lyssnar på R. Kelly men jag sätter sam­tidigt av en slant till tjejer som stämmer honom för sexuella övergrepp.

”Dags att utmana gamla sanningar”

Att män med en stark maktposition under decennier kunnat komma undan brottsanklagelser beror enligt Annah Björk på de strukturer som samhället, och i synnerhet kulturbranschen, är byggd på. Hon menar att en av nöjesvärldens grundbultar är unga människors drömmar, och män med mycket makt har varit deras väg att nå dit. En makt som kunnat utnyttjas utan konsekvenser.

Jag tycker det är dags att vi börjar lyssna på kvinnor och låter deras vittnesmål väga tungt, i stället för att hela tiden hitta sätt att avfärda dem

Det finns en problematik i att många av männen  hon pratar om bara anklagats för brott – inte dömts. Att drev skapas mot oskyldiga är förstås en risk, men inte något hon ser som det största problemet.

– Drev är alltid en dålig sak. Med det sagt så tycker jag det är dags att våga utmana gamla sanningar som att kvinnor som vågar berätta gör det för någon slags egen vinning. Jag tycker det är dags att vi börjar lyssna på kvinnor och låter deras vittnesmål väga tungt, i stället för att hela tiden hitta sätt att avfärda dem, säger hon och avslutar med en passning till alla som idoliserar misstänkta gärningsmän.

– Jag tror ärligt talat att skilja på konst och konstnär är som att säga »det är bara så han är«. Det är ett av alla gamla medel som används för att stävja kampen för en jämställd kulturbransch. Och det är farligt att inte ifrågasätta, säger Annah Björk.

LÄS MER: Michael Jacksons dödsbo stämmer HBO efter omtalade dokumentären

De intervjuas i reportaget

Annah Björk. Kulturjournalist och krönikör. Har precis släppt boken »Ni måste flytta på er« som beskriver sexismen som kvinnliga artister tvingas utstå i musikbranschen. Foto: Olle Grundin

Alexander Bard. Musikproducent, föreläsare och samhällsdebattör. Foto: Karin Törnblom/IBL

Åsa Arping. Professor i litteraturvetenskap vid Göteborgs Universitet. Har bland annat bedrivit forskning med fokus på genus i relation till litteratur. Foto: Privat

Kommentera denna artikel

Vad tycker du? Här har du möjlighet att kommentera denna artikel. Vi på Metro vill ha en öppen dialog där de som deltar respekterar varandras åsikter. Alltså förväntar vi oss att du håller en schysst ton. Du kan framföra dina åsikter på ett civiliserat sätt även om du inte håller med om andras. Vi tror på dig!

Här kan du läsa hela vår kommentarspolicy.

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset