Skaldjursbuffén dignar av allt möjligt gott och är till en början svår att överblicka.
Skaldjursbuffén dignar av allt möjligt gott och är till en början svår att överblicka.
Lena Garnold

Skaldjursbuffén dignar av allt möjligt gott och är till en början svår att överblicka.

När jag för några år sedan hamnade bredvid krögaren Lars Ahlström på en fest försökte han förklara för mig vad som var så sär­eget med Fiskekrogens koncept. Han hade hittat på något som fick hans restaurang att skilja sig från andra i stan och som skulle få gästerna att känna att de var med om något alldeles speciellt. När jag frågade vad konceptet var kom ytterligare en försäkran om att idén var ”helt unik”.

Först efter ytterligare några utläggningar om vilken bra idé han kommit på tystnade han och förkunnade hemligheten: ”Det ska vara ... trevligt.” När han såg min frågande min lade han ifrån sig gaffeln och upprepade: ”När man kommer till Fiskekrogen ska det vara trevligt.”

Då tog jag det som tomt – och en aning förvirrat – festprat, men när jag en tidig fredagkväll i maj besöker den imponerande gamla redarfamiljslokalen och ser Lars, i marinblå blazer, glida runt under de segelduksklädda kristallkronorna och övervaka buffén begriper jag ändå vad han menar.

Fiskekrogen präglas, med sin subtilt marina inredning och sitt välbärgade klientel av en ovanlig sorts avslappnad elegans. Fredagarnas skaldjursbuffé är afterwork för direktörer som hängt av sig slipsen eller businesskavajen för att äta med händerna och gå loss bland sillinläggningar, laxkanapéer och dillkokta ­havs­kräftor. Den något nerdressade klädseln får snart sin förklaring när mitt middagssällskap klämmer sönder en krabbklo med nötknäpparen och – splasch! – plötsligt sitter med krabbspad droppande från glasögonen och kinderna ner på Our Legacy-skjortan.

Buffén, som dignar av kryddiga sillinläggningar, blänkande vinkokta blåmusslor, ugnsbakad fisk och berg av färska skaldjur, är till en början svår att överblicka. De mest rutinerade besökarna fokuserar på skaldjuren, och trots att den fasta torskryggen är underbar verkar det vara ett klokt val.

Vi går sedan både ett andra och tredje varv förbi buffébordet för att ta mer av de rökta räkorna och de dillkokta havskräftorna. De vinkokta blåmusslorna är däremot oväntat torra och trista.

När får in notan har ett nervöst och ungt, men vackert och uppklätt, par på dejt just satt sig vid ett kvällssolsbelyst hörnbord med en ensam orkidé.

Jag hoppas att de slapp krabbduschen och bara fick ha trevligt.

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset