Sanna Göransson, 51, fick beskedet i början av mars. Nu beskriver maken Stefan att relationen har fördjupats. "Alltså, vi är som vi är, det har alltid varit mycket skoj och härjande. Min styrka är nog att jag lyckats vara mycket som vanligt."
Sanna Göransson, 51, fick beskedet i början av mars. Nu beskriver maken Stefan att relationen har fördjupats. "Alltså, vi är som vi är, det har alltid varit mycket skoj och härjande. Min styrka är nog att jag lyckats vara mycket som vanligt."

Sannas hårbotten värker av cellgiftsbehandlingen. Det är en ljummen sommarnatt i Västerås när Stefan tar med sig sin fru ut på gräsmattan och hjälper henne att raka av håret. "Jag är väl inte världens känslokille, men det var hårt."

Felicia Yllenius

Det är svårt att hantera cancern: "Vi har så klart pratat, men även bara varit ute med hojarna och stängt av ett par timmar."

I början av mars gick Sanna Göransson, 51, på mammografi och fick veta att hon hade en ofarlig och vätskefylld cysta i bröstet. I maj började hon få svårt att sova på mage och tog på nytt kontakt med sjukhuset. När de åkte in befarade maken Stefan det värsta.

– Jag hade nog redan där och då tanken att det kunde vara så jävligt som det var. Men det går inte att förbereda sig på ett sånt besked, säger han.

►LÄS MER: De fick cancer mitt i livet: "Min ena bröstvårta började blöda

Både Sanna och Stefan erbjöds kuratorsamtal, medan Sanna gick på samtalen hittade Stefan sin terapi i vännerna och motorcykeln.

– Både vänner och kollegor ska ha en stor eloge, de har alltid hört av sig och jag är nog lyckligt lottad på det sättet. Vi har så klart pratat, men även bara varit ute med hojarna och stängt av ett par timmar. Några sa att det var starkt av mig att stanna med Sanna. Det är tydligen många som sticker, och i ärlighetens namn förstår jag det – du har ett lik hemma en vecka efter varje cellgiftsbehandling. Men vi har varit tillsammans i 22 år och har fått det att funka. 

►LÄS MER: Stora skillnader i bröstcancervården – kvinnor förlorar bröst i onödan

Hur har ni fått det att funka?

– Alltså, vi är som vi är, det har alltid varit mycket skoj och härjande. Min styrka är nog att jag lyckats vara mycket som vanligt. Humor är viktigt, låter man den här hemska sjukdomen slå ner en blir det bara värre. För oss blev det viktigt att fortsätta skoja och retas. Ibland kanske Sanna till och med blivit förbannad på mig, men det är väl bättre än att tänka på den förbannade cancern hela tiden.

Har sjukdomen förändrat er relation på något sätt? 

– Den har snarare fördjupats än förändrats. Vi kanske tackar nej till fler grejer i dag, men vi kör på. Vi kommer inte sluta leva.

►LÄS MER: Nathalie, 27, är döende i cancer: ”Jag kan inte sluta leva

Sanna, vad är det bästa med Stefan?

– Att han är så positiv hela tiden. Han har envisats med att dra med mig på saker trots att jag kanske inte velat. Men när man väl kommer ut är det väldigt nyttigt. Utan Stefan vet jag inte vad jag hade gjort eller hur jag hade mått. Han har hjälpt mig otroligt mycket genom att bara vara den han är. Jag kommer ju att dö någon gång, men det tar vi senare – nu ska vi leva.

Tips till dig som är anhörig: Jobba inte så mycket

Stefans tips till dig som är anhörig till en person med cancer:

1. Carpe diem.

Fånga dagen är väl klyschornas klyscha, men va fan, gör det! Unna er att lyxa till vardagen och skit i vad man ska göra och inte ska göra. Känner ni för ett glas vin på en onsdag, och torsdag? Gör det då och lyssna inte på en massa moralpredikningar. 

2. Dra ner på jobbtimmarna.

Jobbar du hela tiden? Lägg av med det. Det handlar inte om att leva för att jobba, det handlar om att jobba för att kunna leva. Det insåg jag när cancern kom. Både jag och Sanna kan dö i morgon, så en massa övertid är det sista man behöver.

3. Kom ut!

Pressa din partner lite. Jag har tvingat ut Sanna på så många dumheter som möjligt för att hon ska få träffa folk och röra på sig. Det blir inte bättre av att bara ligga hemma.

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset
Mer om Hälsa