Utrikesminister Carl Bildt framträdde i tv-programmet ”Agenda” i söndags. Han menade där att Etiopen är ett framtidsland och inte bör kritiseras för vad de två nu benådade svenska journalisterna utsattes för. Hm. Där var det verkligen den före detta affärsmannen som talade, inte en minister. Oljeutvinning i Ogadenprovinsen är ett framtidsprojekt, det vet såväl UD som Carl Bildt och de internationella oljebolagen. Och så är det: Bildts verksamhet i Lundin Petroleum fortsätter att kasta tvivel över mannens bevekelsegrunder.

Det märkliga är att hans nuvarande chef, Fredrik Reinfeldt, aldrig får några frågor om hans tid i det oljebolag som står under utredning för folkrättsbrott i Sudan. En socialdemokratisk statsminister hade i samma läge bombarderats med frågor. Men Reinfeldt klarar sig från det och Carl Bildt har blivit själva definitionen på en teflonminister – det mesta rinner av honom. Han kan vilseleda en Skavlan och han kan engagera sig i Kommittén för befrielsen av Irak, som slet hårt för att driva fram den folkrättsvidriga invasionen av Irak – och det ses inte riktigt som ett problem.  

Hur kan det komma sig att Carl Bildt på ett så märkligt sätt undgår kritik? Vem vet, Reinfeldt är kanske rentav förvånad över att han aldrig pressats om Carl Bildts trovärdighet. 

Jag tror att detta mysterium delvis förklaras av att utrikesministerposten numera inte är särskilt viktig. Nuförtiden finns det bara två riktigt viktiga poster i en regering: statsminister och finansminister. Man får gå tillbaka tjugo år i tiden för att hitta de där stora bataljerna mellan social- och finansdepartement som var ett stående tema i alla S-regeringar men även i nittiotalets borgerliga regering: Socialminister Bengt Westerberg versus finansminister Ann Wibble.

Utrikesministrar betyder numera allt mindre. Sverige är inte längre ett neutralt land mellan de stora militärblocken utan nästan medlemmar i Nato. Medlemskapet i EU har degraderat den svenska utrikespolitikens självständighet. På sätt och vis tror jag inte att vanligt folk och inte ens medierna längre betraktar utrikesminister Carl Bildt som en politiker – han är mer av en underhållande och dubiös bifigur i den stora pikareskromanen om attentatens, jubelfesternas och nyimperialismens tid.

När Martin Schibbye och Johan Persson höll sin bitvis gripande presskonferens i fredags konstaterade de att de inte fick med sig något reportage hem. Men på presskonferensen ställde sig flera människor upp som kom från den plågade Ogadenprovinsen. Då kände man det: Romanfiguren Bildt blåste bort och vinden höll i sig och tog i söndags också affärsmannen Carl Bildts ord om framtidslandet Etiopien.

Bob Dylans nya Bob Dylan har skrivit en underbar sång om John Lennon på den nya plattan: Roll on John!

Avgångsvederlag Dagens Eko avslöjar att statssekreterare jobbar vidare samtidigt som de tar emot avgångsvederlag. 84 200 kronor i månaden.

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset