Sconesen är mjukt söta och surdegslimpan är lagom luftig – men man kan bara välja på en teblandning.
Sconesen är mjukt söta och surdegslimpan är lagom luftig – men man kan bara välja på en teblandning.

Prisvärd afternoon tea-buffé i anglofil miljö där apelsinjuicen serveras i plastglas – kan det vara något?

Lena Garnold

Stort helgutbud.

Lena Garnold

En sympatisk idé.

Lena Garnold

Behaglig yta.

På ett vitrinskåp framför den blänkande aga-spisen står emaljerade plåtkannor av det gravt mysbetonade och anglofila fabrikatet Old Sheffield Village.

I fönstret ut mot sekelskifteshusen på Kastellgatan ligger kuddar i säckväv med skrivstilstryck som ska likna gamla brev. Golvplankorna är svartmålade men nedslitna. En fastighetsmäklare skulle kalla miljön shabby chic.

Jag antar att Castellets avsikt är att förmedla en känsla av brittisk lantlighet, och de förkylt rödnästa tjejerna i bokslukarglasögon ser ut att trivas där de brer clotted cream på sina scones.

Efter att hertiginnan av Bedford för 200 år sedan började servera te och kakor för att lindra eftermiddagshungern utvecklades seden till en hel liten trerättersmeny med olika smörgåsar följt av scones och tårta.

Vanan är utdöd bland britter, men har på senare år plockats upp av svenska kafé- och hotellägare som vill locka en hyfsat ung, men lagom reaktionär publik. Castellets tolkning av det brittiska konceptet innebär att man serveras te i kopp och juice samt vaniljyoghurt i små plastglas.

Sedan får man förse sig från ett buffébord med scones, surdegsbröd, hushållsost, kokta ägg, cheesecake och våfflor. På vardagar är utbudet något mindre.
 
Sconesen är mjukt söta och surdegslimpan lagom luftig, men våfflorna är kalla, och med tanke på att buffén marknadsförs som "afternoon tea" är det väl lite märkligt man bara kan välja på en teblandning – som vid frågan vad den innehåller inte ges mer respekt än benämningen ”ganska lik Earl Grey”?

Personalen verkar över huvud taget lite dåsig, de uppmärksammar inte den kö som otåligt väntar vid entrén och missar att erbjuda påfyllningar i de små tekopparna. Till deras försvar kan sägas att det vid vårt besök är så fullt att bokmalsanglofilerna tar till Chelsea Headhunters-metoder när de armbågar sig fram till buffén för en andra omgång.

Idén med prisvärda afternoon tea-sittningar dit även studenter kan glida in helt spontant är i grunden sympatisk. Och man ska inte förvänta sig för mycket när något är så billigt, men Castellet har en del kvar att slipa på. Nu ger det mig samma känsla av att en behaglig yta prioriterats framför innehållet som ett avsnitt av ”Morden i Midsomer”.
 

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset