Det finns många som bryr sig på riktigt. Men det är sällan de som gapar högst, åmar sig mest, lovar bäst. Vi letar kanske på fel ställen efter äkta omtanke, äkta villkorslös rygghållning?, skriver Cissi Wallin.
Det finns många som bryr sig på riktigt. Men det är sällan de som gapar högst, åmar sig mest, lovar bäst. Vi letar kanske på fel ställen efter äkta omtanke, äkta villkorslös rygghållning?, skriver Cissi Wallin.

Efter att ha ägnat nätter och och all min energi åt att trösta behövande vänner hade jag hoppats på att få samma stöd tillbaka. Men när allt kom till kritan fanns där inget att hämta, skriver Cissi Wallin.

Detta är en kolumn. Det är personen som har skrivit texten som står för åsikterna i den, inte Metro. Metro är en politiskt obunden tidning.

Det värsta är väl när folk man trodde skulle ha ens rygg istället tar fram ett litet trubbigt men ändå så vansinnigt vasst jävla svärd och hugger. Hugger mitt i en utlovad smekning. De största sveken är ju från såna man aldrig trodde skulle svika. De som släpptes in i ens innersta rum, ens sårbara lilla panic room. De där så kallade vännerna man själv burit helt villkorslöst. Sagt ”ring närsomhelst” till och så har de ringt. Mitt i natten har de ringt och så har de gråtit som små barn och man har tröstat knyttet tills all ens tröstluft tagit slut. Fast det har ändå känts självklart för det är så vänner gör. Men så blir det ens egen tur att behöva ringa ”närsomhelst” och bara vara liten och suga tröstluft ur någons så kallade välvilja.

LÄS MER: Cissi Wallin: Det är lätt att prata om rättssäkerhet när man aldrig utsatts själv

Då är det inte som utlovat. Då är det på andra premisser. Och man känner sig som jordens mest naiva idiot. ”Jag bad aldrig om ditt stöd”, kan det låta. Som att vettig vänskap ska innehålla villkor och vädjan. Som att man bara inte gör för att det är så man gör när man är sitt mest godhjärtade. Man borde givetvis ha sett. Men så är också ganska många till synes empatistörda. Manipulativa. Kanske är det en överlevnadsmekanism i den deppiga och inflationsskavda personligt-varumärke-på-heltid-samtid vi byggt. Jodå, vi har byggt den ihop. Sen gråter vi över att ingen verkar bry sig på riktigt.

LÄS MER: Cissi Wallin: Skammen ligger hos förövarna – inte hos deras offer

Men det finns många som bryr sig på riktigt. Men det är sällan de som gapar högst, åmar sig mest, lovar bäst. Vi letar kanske på fel ställen efter äkta omtanke, äkta villkorslös rygghållning? Att stå upp för någon man lovat att stå upp för. Även om vinden piskar från håll som sällan känns särskilt smekande. Att behöva välja sida, utan att helgardera sig genom fegt dubbelspel. Det kräver uppoffring. Vem är villig? Vem kan kosta på sig? Dina riktiga vänner såklart. Och när skiten så att säga träffar fläkten så blir det plötsligt kristallklart. En självsanering om man så vill. Och den rejält obekväma, tvungna självrannsakan över sitt egna försummande av folk som egentligen förtjänar så mycket mer. 

Plus: Julmust. När musten i en tagit slut så står den plötsligt där 

Minus: Kappvändar-OS, varje år i varje stad

Cissi Wallin

”Jag är en rabiat ganska kompromisslös feminist” – Möt Cissi Wallin

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset
Mer om Relationer