"December är sannerligen en märklig jävla månad. Vi borde ju bara bli snällare mot oss själva och varandra, men i stället tycks var och varannan tjomme agera precis tvärtom", skriver Cissi Wallin.

Ännu ett (på många sätt bisarrt) år närmar sig sitt slut. Och som vanligt tyder allt på att en stor grupp människor tappar all tänkande förmåga, inklusive empati såhär under årets sista månad. För hur förklarar man annars att alldeles för många, till synes fungerande individer med internetuppkoppling, går in på en reklambild på ett mörkhyat luciabarn och kräks ur sig sånt man inte ens borde tänka när man sitter ensam i en stuga någonstans i Sverige?

Hur förklarar man annars att annat fölk (läs: kvinnor med barn) får för sig att det är rimligt att styra en julkalender med 24 (!) små klappar till sina redan bortklemade snorungar? Har man tre barn är det alltså 72 grejer som ska inhandlas. Och samtidigt brakas det in i väggen som aldrig förr. Kliar mig undrande (OBS ironi) i mitt 30 plus-skägggfjun (ej ironi).

► LÄS MER: Cissi Wallin: ”Aldrig är män så källkritiska som när kvinnor berättar om övergrepp

December tycks vara ytterligheternas månad. Antingen orimlighets-rasar man över helt rimliga saker, som att SVT tar bort rasse-skit ur tecknade program från 60-talet, eller en påhittad nyhet om att svenska muslimer ätit upp alla lussebullar REDAN INNAN LUCIA (OBS påhittad nyhet). Eller så transformeras man till en överambitiös Ernst Kirchsteiger som strösslar smulad kryddnejlika längst golvlisterna därhemma ”eftersom det sprider en så ljuvlig doft”. December är tydligen även årets härdsmälta: Själv vill jag bara isolera mig från allt och äta. Kanske i sällskap av Leif GW och några lavemang.

December är sannerligen en märklig jävla månad. Vi borde ju bara bli snällare mot oss själva och varandra, men i stället tycks var och varannan tjomme agera precis tvärtom.

Som att bokslutet av året måste innebära kaos, hat och tårar. Och man dras ju med. Häromdagen hittade jag mig själv, gråtandes inne på random köpcentrum. Om något fruktansvärt hade hänt?? Ja, jag har utsatt mig och min lilla familj för julhandel. Det tar nog någon vecka till innan vi alla har återhämtat oss ordentligt. Och som lök på julsillen så är alla sjuka just nu. Min nuvarande ”mancold” är som en parodi på sig själv. Och så får vi ångest över att vi blir krassliga ”nu när jag verkligen inte har tid att vara sjuk!”. Det kunde man kanske ha tänkt på innan man släppte loss horder av stresshormon i det redan uppfuckade systemet i jakt på ”julmys”. Julmys, haha.

► LÄS MER: Cissi Wallin: ”USA var inte redo för en kvinna – i stället vann en pajas”

Sinnesro är väl ordet vi söker? Och det får man förslagsvis av att pynta lite mindre, och nuppa lite mer. Förlåt, menar idka älskog på en egengjord ullpläd framför brasan när ungarna somnat. Glömde säga att det så klart är ”olämpligt” att årets julvärd i public service visar axlarna, när hon har alternativet att skyla sig i en specialdesignad sopsäck. Låt oss rasa över det också. Starta en Facebookprotest!

Låt dumhetens panflöjt spela för oss även denna julmånad. Så kanske vi vaknar upp som nya, fria individer i januari. Lite tjockare, lite snällare och lite mindre helt jävla dumma i huvudet.

Dagens plus: Mia Skäringer. Kolla hennes klipp där ”Tabita” rasar kring ”julmyset” med paketkalender

Dagens minus: Det samtida kommersiella skit-”julmyset”

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset
Mer om Jul 2016 Lucia