"Desperationen man känner som förälder vars lilla barn inte mår bra i sin förskole- eller skolmiljö är fruktansvärd", skriver Cissi Wallin.
"Desperationen man känner som förälder vars lilla barn inte mår bra i sin förskole- eller skolmiljö är fruktansvärd", skriver Cissi Wallin.

Maktlösheten över hela förskolans systemfel är stundvis förlamande, skriver Cissi Wallin.

Detta är en kolumn. Det är personen som har skrivit texten som står för åsikterna i den, inte Metro. Metro är en politiskt obunden tidning.

Jag har blivit en lejonmamma. Det som väckt mitt inre lejon är det faktum att staden jag bor i, rentav landet jag bor i uppenbarligen schabblat bort sin barnomsorg. Än i dag finns inga lagar som reglerar hur stora barngrupperna i förskolan får vara. Än i dag skolas 60 6-åringar in samtidigt på samma skola, i samma trånga barack. I staden där jag bor är det vanligt att uppemot 20 små blöjbarn trängs i samma förskolegrupp. Ljudnivån är tinnitusframkallande. Personalen underbemannad på rutin och flaggar sin ohållbara arbetssituation i till exempel ”Förskoleuppropet”. Diverse forskare och psykologer har skrikit ut varningar flera gånger om. Barn mår inte bra av för stora grupper, för stökiga miljöer. Anknytningen störs, individuella behov ignoreras. Men ändå bara fortsätter den politiska flatheten inför våra ungars bästa.

LÄS MER: Cissi Wallin: Jag ska berätta varför ”dagens småbarnsmammor” gnäller så mycket, Jenny Strömstedt

Det finns fler lagar och regler för hur svenska grisar ska ha det än hur svenska barn ska ha det i sin dagliga omsorgsmiljö. Man kontrollerar och reglerar alltså djurhållning bättre och striktare än barnhållning. Och om ett barn så att säga ”avviker” rekommenderas man genast att uppsöka BUP. Outsourca ”problemet” till föräldrarna. Fast det ofta är den pedagogiska miljön som på olika vis sviker och inte lever upp till rimliga krav på rimlig omsorg. För ni vet väl att svensk skola och förskola har en skyldighet att se till att alla barn mår bra? Idag är det långt ifrån verkligheten.

LÄS MER: Cissi Wallin: Tuff kärlek är min paradgren som morsa

Jag har en treåring. Redan nu får jag och hans pappa känna på hur det är att ha ett ”avvikande” barn som ”bör lösas”. Resurser att möta just hans behov tycks långt ifrån självklara. Han trivs inte i större grupper och skulle må bäst av en barngrupp med max tio ungar. Det existerar i stort sett inte i dag. Och desperationen man känner som förälder vars lilla barn inte mår bra i sin förskole- eller skolmiljö är fruktansvärd. Maktlösheten över hela systemfelet är stundvis förlamande. Jag funderar på att starta en egen liten förskola. Inte för att jag vill, utan för att det börjar kännas som att jag måste. Kanske kan döpa den till ”grisarnas rättigheter” eller ”kultingarnas fristad”?

Plus: Förskoleuppropet! Kolla upp, stötta och sprid!
Minus: Ignorarnsen mot sakkunnigas larm om ohållbara skolmiljöer

Cissi Wallin

”Jag är en rabiat ganska kompromisslös feminist” – Möt Cissi Wallin

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset