Självklart handlar samtidens ”kvinnoepidemi” av utbrändhet och utmattning om djupare saker än hetsen att visa upp ett lyckad och lyckligt liv. Men en pusselbit är nog trots allt våra fartblinda och konstruerade behov av ”powerwoman extra allt”, skriver Cissi Wallin.

Detta är en kolumn. Det är personen som har skrivit texten som står för åsikterna i den, inte Metro. Metro är en politiskt obunden tidning.

Jag är snart 34. Har två barn. Och överdriver inte när jag konstaterar att en majoritet av alla, framförallt kvinnor i min ålder är utbrända. Åtminstone på väg dit. Utmattning, panikångest, sjukskrivning, ökad dos psykofarmaka. Det känns som en epidemi mer än någonsin. Mer regel än undantag. Och självklart kan jag ju inte låta bli att vrida och vända på varför. Vad är skälen, orsakerna till att så oerhört många mer eller mindre unga, till synes annars friska kvinnor mår så dåligt psykiskt?

Det räcker inte längre att ”bara” ha en familj man älskar

Nu är jag ju som bör sägas varken läkare eller psykolog. Däremot har jag noterat alla späckade scheman och enorma krav. Illusioner som bara måste försöka uppfyllas. Bilden av det Lyckliga Lyckade Livet. Alla som någonsin varit där och nosat vet vilket omöjligt uppdrag det är. Ändå faller man tillbaka. Som att reptilhjärnan vägrar att lyssna på förnuftets hesa rop på hjälp. 

LÄS MER: Cissi Wallin: Varifrån kommer alla elaka barn?

Det räcker inte längre att ”bara” ha en familj man älskar (och trots allt inte vill rymma ifrån 75% av tiden) – man ska övertyga omvärlden om det också, dagligen. Som nybliven tvåbarnsmorsa har jag redan tvingats kapitulera inför insikten om att vardagen numer väldigt sällan är vacker, enligt sociala medier-normen. Herregud jag lyckades inte ens få till ett härligt julkort med mina kids i år. Jag lyckades alltså inte ens fånga bägge småungarna på samma bild, där ingen skrek för full hals eller drog den andre i håret. Skulle jag kunna visa upp en enligt sociala medier-normen inspirerande och härlig familjelycka hade det krävt en heltidsassistent.

LÄS MER: Cissi Wallin: Vi vanärar våra förfäders minne

Självklart handlar samtidens ”kvinnoepidemi” av utbrändhet och utmattning om djupare saker än hetsen att visa upp ett lyckad och lyckligt liv. Självklart handlar det i grunden om ojämställdhet, lönegap, sexism, könsroller. Men en pusselbit är nog trots allt våra fartblinda och konstruerade behov av ”powerwoman extra allt”. En faktisk livsfarlig ökad press på oss själva (och varann) att klara och orka precis allt, och också göra just det. Allt. Jämt.

Sen när vi faller som furor så faller vi inte bara hårt, vi faller också smärtsamt ensamma. För att ”alla andra” verkar ha så fullt upp med att bara sluta förneka sin mänsklighet.

Cissi Wallin

Plus: Lyssna på hjärnforskarna! Läs till exempel Emma Frans, och Katarina Gospic böcker om farorna med att utsätta hjärnan för för mycket intryck, hets och stress.

Minus: Additionsstressen. Ett begrepp som numer borde vara på allas läppar

”Jag är en rabiat ganska kompromisslös feminist” – Möt Cissi Wallin

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset
Mer om cissi wallin