Jag utmålades snabbt till moralismens egen satan för att jag i några kritiska inlägg på sociala medier undrade vad som egentligen är så roligt med dålig satir om grova övergrepp på barn, skriver Cissi Wallin.
Jag utmålades snabbt till moralismens egen satan för att jag i några kritiska inlägg på sociala medier undrade vad som egentligen är så roligt med dålig satir om grova övergrepp på barn, skriver Cissi Wallin.

Vi tycks tro att vi är robotar som aldrig påverkar varandra med vad vi säger och gör, skriver Cissi Wallin.

Detta är en kolumn. Det är personen som har skrivit texten som står för åsikterna i den, inte Metro. Metro är en politiskt obunden tidning.

Sommaren med censuren? En av den här tropiksommarens hetaste debatter, vid sidan om den om jordens undergång då, har handlat om en tre år gammal satirlåt om att våldta barn. Sällan har så många självutnämnda yttrandefrihetsexperter skrivit ”sansade” krönikor och statusuppdateringar om moralpanik. Och sällan har så få oliktänkande tyckts så genuint ointresserade av att lyssna på varann. Och vips så hamnade även denna hagga mitt i cirkusen. Har man semestertristess så har man.

Och jomenvisst, vill man kalla det typ nordkoreansk censurvurm att inte tycka att all så kallad konst ska få breda ut sig överallt, och det helt okritiserad… så varsågod.

Jag utmålades snabbt till moralismens egen satan för att jag i några kritiska inlägg på sociala medier undrade vad som egentligen är så roligt med dålig satir om grova övergrepp på barn. Och jomenvisst, vill man kalla det typ nordkoreansk censurvurm att inte tycka att all så kallad konst ska få breda ut sig överallt, och det helt okritiserad… så varsågod. Eller! Så kan vi vinkla samtalet till att handla om huruvida man kan gömma vilka ruttna budskap som helst bakom parollen ”humor” eller klassikern – ”yttrandefrihet”.

LÄS MER: Lisa Magnusson: Det skrämmer mig att drevarna försöker förstöra folks liv

I dagens alltmer individualistiska personal branding-klimat är det ju hopplöst mossigt att inte bara vara för allt. För allt som ”inte skadar någon”. Liberal, öppen, fri, noll krav på ansvar och eftertanke hos andra (och tadaa, så slipper man de förväntningarna på sig själv!). En utopisk filterbubbla där enbart rättigheter existerar, inga osexiga skyldigheter. Just eftersom vi alltmer på allvar tycks tro att vi alla är robotar som aldrig påverkar varandra med vad vi säger och gör.

Varför gapar man annars så lättvindigt om ”censur” när folk ogärna vill att barn ska behöva läsa n-ordet i Pippi-böcker, höra låtar på Spotify och Youtube om hur gött det är med spädbarnsvåldtäkter, eller bara slippa se lite hederlig sexism på reklampelare dagligen? Är rätten att slippa kännas vid strukturer, normer, normalisering av det som är skadligt och skevt så stark att man helt strutsar allt annat? Strutsen är tydligen mångas så kallade ”spirit animal”. Men jag tycker det är sjukt okul med så kallad satir om att våldta barn, så jag får väl damma av min censur-hatt och pynta den med med några snodda strutsfjädrar.

Cissi Wallin

Plus: Mitt spirit animal är grävling. Den som biter sig fast och vägrar släppa förrän det knakar och folk vill hämta en hagelbössa

Minus: Hade ju varit mer praktiskt att vara struts.

”Jag är en rabiat ganska kompromisslös feminist” – Möt Cissi Wallin i videon nedan

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset