Vad händer om du pratar med din vän vars bror får pissig kvinnosyn på fyllan? Vad kostar det?, skriver Cissi Wallin.
Vad händer om du pratar med din vän vars bror får pissig kvinnosyn på fyllan? Vad kostar det?, skriver Cissi Wallin.

Vad händer om du kliver in till chefen i morgon, tillsammans med tre andra kollegor och berättar om den där kollegan som tafsar på de yngre tjejerna på jobbet? Att inte bli ryggkliad på nästa aw? Snälla ta den smällen. Hellre än att mejla till exempel mig och berätta, skriver Cissi Wallin.

Detta är en kolumn. Det är personen som har skrivit texten som står för åsikterna i den, inte Metro. Metro är en politiskt obunden tidning.

Nu är det din tur att vara modig. Nu är det din tur att göra något obekvämt. Sedan mitten av oktober förra året har jag drunknat. I otroligt mycket kärlek och stöd, för vilket jag så klart är evigt tacksam. Men har också drunknat i känslomässig byk. Byk av information som lagts och slängts i mitt knä. Om sviniga män i typ Västerås som borde åka dit, om kollegor som tafsar på andra kollegor, om kompisars bröder som behandlar kvinnor som skit när de dricker. Från människor, otaliga människor, som ser och vet. Som kanske inte drabbas själva, men som bevittnar. Och som med sina observationer kommer till exempelvis mig.

LÄS MER: Agnes Arpi: Beundra gärna människor – men gör dem inte till halvgudar

Hon, en av få som vågade ”gå hela vägen” i den revolution som var och ännu är #metoo. Så bekvämt – någon som redan står på någon sorts barrikad och gapar. Låt oss be henne gapa lite åt mig med. Eller i alla fall bara ta del av det jag vet. Men sen då? Vad mer? Kräver inte en revolution mer mod? Vem gapar med oss som ständigt utmålas som bråkiga gaphalsar? Hur många vågar? Hur mycket får det kosta?

Kanske är jag för ”obstinat”. Kanske har jag blivit för obrydd om att förlora kredd, anseende och ”viktiga kontakter”? Eller så är omvärlden, det vi kallar samtiden, alldeles för feg. Väldigt många av oss i alla fall här i Sverige sitter himla bekvämt. Ändå vågar vi inte bråka för viktig förändring. Ändå känns det som att det kostar för mycket. För vad händer om du kliver in till chefen i morgon, tillsammans med tre andra kollegor och berättar om den där kollegan som tafsar på de yngre tjejerna på jobbet? Vad händer om du pratar med din vän vars bror får pissig kvinnosyn på fyllan? Vad kostar det? Att inte bli ryggkliad på nästa aw?

LÄS MER: Roland Poirier Martinsson: Världen har tagits över av blåögda fjantar

Snälla ta den smällen. Hellre än att mejla till exempel mig och berätta. Jag är ingen psykolog. Inte heller en metoo-kundtjänst. Jag är bara en hyfsat medioker småbarnsmorsa som fått nog av skit. Som tycker skit ska skit ha. Gå med i den klubben du med. Vi bråkar tillsammans. Ju fler vi är som vågar ifrågasätta och skapa lite nödvändig dålig stämning, desto bättre framtid för våra barn. Och desto sämre jord för tystnadskultur att slå rot i.

Cissi Wallin

Plus: Aktivism.
Minus: Halvmesyr-patos

”Jag är en rabiat ganska kompromisslös feminist” – Möt Cissi Wallin i videon nedan

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset