Kraven på hur en engagerad och kärleksfull mamma ska vara har skruvats upp markant, skriver Cissi Wallin.
Kraven på hur en engagerad och kärleksfull mamma ska vara har skruvats upp markant, skriver Cissi Wallin.

Inför mammamaffian med duktighetskomplex verkar det i stort sett omöjligt att göra rätt, skriver Cissi Wallin.

Detta är en kolumn. Det är personen som har skrivit texten som står för åsikterna i den, inte Metro. Metro är en politiskt obunden tidning.

Jenny Strömstedt skrev nyligen en uppmärksammad Expressen-krönika – om dagens klago-föräldrar. Fattar att Jenny vill peka på det viktiga barnperspektivet. Men skulle vilja att vi stannar upp och rannsakar kring päron då, innan internet, kontra nu. Var det lättare att vara förälder förr? Gnälldes det mindre då? Engagerades det mer i barnen då?

Är det bara jag som har som har minnesbild från barndomen om hur närmsta vuxen alltid satt med näsan i en korsordstidning? Var det bara jag och mina kompisar som var ”nyckelbarn”? I dag skulle man ju bli soc-anmäld om man skickade hem en åttaåring själv. Våra päron rökte. Herregud, vad de rökte. Till och med fröknarna på dagis rökte. Stod i en cirkel några meter bort från sandlådan, sög på sina Blend och tjötade. Mina föräldrar lekte aldrig med oss. Vi fick hänga på deras liv, inte tvärtom. Vi fick kolla film på tjockteve i gillestuga en hel kväll medan de åt fondue med Nettan och Göran. Vi blev utkommenderade på lek i närmaste skogsparti. Hade man tur hittade man en fuktskadad porrtidning. Det var som att vi barn levde i ett parallellt universum. Och ingen verkade tycka det var särskilt konstigt. Vi var ju älskade ändå, fick det vi behövde. Eller?

LÄS MER: Cissi Wallin: Min sugardaddy var lika sexuellt spännande som en heltäckningsmatta

Jämfört med dagens superengagerade och stundvis ängsliga föräldraskap där det i stort sett verkar omöjligt att göra rätt så framstår det ju lite som Gulag light. Och om kraven på hur en engagerad och kärleksfull mamma är har skruvats upp markant sedan jag växte upp är det väl kanske inte såå konstigt att behovet av att klaga ökat det med? Har ju fått orimliga mängder skit för att jag inte var hemma med bäbis mer än några månader. Och den beryktade mammamaffian med duktighetskomplex var inte heller sena med att påpeka hur anknytningsstörd min unge skulle bli av att sättas på förskola innan två. Och så undrar folk, med Jenny Strömstedt i spetsen (som dels har så stora barn att hon förträngt kaoset, dels troligtvis haft såna där kids som gått att ha i möblerade rum) varför ”dagens småbarnsmammor” gnäller så?

För att samtiden (i kombo med härjig 2-åring) är ett jävla undantagstillstånd! Ge mig valium intravenöst så kanske jag blir tyst, nöjd och tacksam.

+ Jenny Strömstedt. Gillar ju Jenny ändå. Framför allt om hon passar min 2-åring en helg.

– Folk med barn som kan sitta still. Ni kommer aldrig fatta.

LÄS MER: Cissi Wallin: Nej, det är inte nyfikenhet som får pojkar att ta för sig av flickors kroppar

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset