Ingen födande ska vara rädd för att förlora sitt barn, eller skadas för livet på grund av stress och slarv, skriver Cissi Wallin.
Ingen födande ska vara rädd för att förlora sitt barn, eller skadas för livet på grund av stress och slarv, skriver Cissi Wallin.

När jag låg och födde mitt första barn, hann jag även ha ont i magen över att den fantastiska vårdpersonal som tog hand om mig kanske knappt hunnit gå på toa på flera timmar. När jag nu snart ska föda mitt andra barn kommer jag ha ont i magen över samma sak. Över tre år har gått, politiker har lovat bättring och bot, skriver Cissi Wallin.

Detta är en kolumn. Det är personen som har skrivit texten som står för åsikterna i den, inte Metro. Metro är en politiskt obunden tidning.

En förtvivlad barnmorska från en mellanstor svensk stad hör av sig till mig. Hon jobbar på lokala förlossningen, där hon säger att personalen nu ska ta över städet. Jo, du läste rätt. Redan överbelastad personal ska ovanpå sina vanliga arbetsuppgifter även delvis agera städerskor. Spara spara. Och vi har ju redan fått rapport på rapport om att kvinnor får sämre vård. I omsusade ”Barnmorskepodden” kan vi bland annat höra barnmorskan Mia berätta: ”Att komma hem efter ett tio-timmarpass, gå på toa för att kissa och inse att det är första gången man hunnit göra det på hela dagen.”.

LÄS MER: Nisse Edwall: Förr var det hur lätt som helst att vara förälder

När jag låg och födde mitt första barn, mitt under brinnande värkarbete så hann jag även ha ont i magen över att den fantastiska vårdpersonal som tog hand om mig kanske knappt hunnit gå på toa på flera timmar. När jag nu snart ska föda mitt andra barn kommer jag ha ont i magen över samma sak. Över tre år har gått, politiker har lovat bättring och bot. Men vad har egentligen hänt? Har vi gapat och bråkat tillräckligt? Varför händer inte mer?

”En barnmorska per födande kvinna” är mantrat inom kampen för en bra svensk förlossningsvård. För nej, så ser det inte ut. På ett stort svenskt BB föddes för ett tag sedan ett barn med svår syrebrist. Anledningen? Personalbrist och felbeslut av barnmorskan. Det lilla barnet fick en hjärnskada av syrebristen dog några månader senare.

– Vi vet inte varför han dog, de kan inte se något på obduktionen. De kan inte kalla det plötslig spädbarnsdöd eftersom han hade sin hjärnskada, men hade han inte haft den hade han med 99 procents säkerhet varit vid liv idag, enligt läkarna, säger mamman till tidningen Mama.

LÄS MER: Roland Poirier Martinsson: Därför läser jag helst böcker skrivna av män

Vi kan inte tumma en millimeter till på den ryska roulette som kallas svensk förlossningsvård. Ingen födande ska vara rädd för att förlora sitt barn, eller skadas för livet på grund av stress och slarv. Och ingen som jobbar med att ta hand om födande kvinnor ska behöva springa runt med skurhandskar och mopp, mellan livsviktiga uppgifter. Haveriet måste få ett slut. Vakna. Kräv förändring. Vägra gå med på detta vansinne. Våra kroppar, våra barns liv, våra vårdanställda kvinnor är inga slavar. Därför ska vi heller inte behandlas som brickor i ett livsfarligt spel.

Cissi Wallin

Plus: Alla kvinnor som dagligen bråkar för en bättre och skäligare vård
Minus: Alla män som unisont håller käften i frågan

 ”Jag är en rabiat ganska kompromisslös feminist” – Möt Cissi Wallin i videon nedan

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset