Ni är "barn av er tid". Fartblinda i all er makt och ohindrade drömmar om att bygga och forma precis så som faller er in. Så som män ur era generationer gjort under flera decennier, skriver Cissi Wallin till Mats Qviberg och Christen Ager-Hanssen.
Ni är "barn av er tid". Fartblinda i all er makt och ohindrade drömmar om att bygga och forma precis så som faller er in. Så som män ur era generationer gjort under flera decennier, skriver Cissi Wallin till Mats Qviberg och Christen Ager-Hanssen.

Qviberg och Ager-Hanssen, här är ett öppet brev från en av er tidnings kolumnister. Eller ni kanske hellre kallar vissa av oss "kommunister"? Eller som du, Mats Qviberg, även ringat in som icke-förändringbenägna. Men vi är ett stort gäng som producerat material åt er nya tidning i många år, som med ganska dåliga arvoden och ständig hotbild vilande över oss ändå tragglat på med att få till just förändring, skriver Cissi Wallin.

Hej Mats Qviberg och Christen Ager-Hanssen. Eller ni kanske vill att jag ska kalla er ”chefen”? Oavsett så är detta ett så kallat öppet brev från en av er tidnings kolumnister. Eller ni kanske hellre kallar vissa av oss ”kommunister”? Oavsett så tänkte jag ta tillfället i akt att prata lite med er. Eller ja. Detta är väl kanske mer av en monolog, men vi kvinnor (framförallt vi ur de yngre generationerna) är ju så vana vid att män från era generationer håller just det – monologer. Så detta kan vara ett gyllene tillfälle att lyssna och lära, utefter egen metod!

LÄS MER: Metro klargör och ägare Qviberg pudlar

Jag antar att du delvis syftat på mig när du refererat till ”stalinister” här på Metro, Mats. Eller som du även ringat in som icke-förändringsbenägna. Vi som ”inte orkar göra de nödvändiga förändringarna”, för att citera exakt. Och här skulle jag vilja ringa in pudels kärna. Och våga mig på att påstå att du Mats, och eventuellt även du Christen, har fått det hela en smula om bakfoten. Vi är nämligen ett stort gäng som producerat material åt er nya tidning i många år, som med ganska dåliga arvoden och ständig hotbild vilande över oss ändå tragglat på med att få till just förändring. Förändring i form av att göra svenska folket mer källkritiskt. Förändring för att minska det återkommande våldet mot kvinnor. Förändring i och med att inspirera till våga berätta mer öppet om allt från mag- och tarmproblem till övergrepp inom idrottsvärlden. För att använda en så kallat självgod gubbig retorik – ”vi har skrivit historia”. Jo då. På olika nivåer, för olika människor. Och det har vi fått mycket välförtjänt ryggdunk för, från alla politiska läger. Vad man än har tyckt om allt vi som gör Metro har gjort, så har vi sannerligen förändrat. Måhända mer än självaste Stalin, i egenskap av handlingskraft och målbild menar jag. Ja, Stalin-referensen kan verka hård. Men den är ju din, Mats.

LÄS MER: Jack Werner: Håll dig undan från innehållet i Metro, Qviberg

Det är tråkigt om ni inte ser det, om ni inte fäster större vikt vid allt detta. Men så är ni också ”barn av er tid”. Fartblinda i all er makt och ohindrade drömmar om att bygga och forma precis så som faller er in. Så som män ur era generationer gjort under flera decennier. Och det är inget fel, inte alls i att vara driftig och målmedveten. Men det kräver också lyhördhet och ödmjukhet inför sådant man faktiskt uppenbarligen inte behärskar själv. Som att skapa trovärdigt och pressetiskt innehåll dag ut och dag in i Sveriges största tidning. Där bör ni backa och ha fullt förtroende för de på redaktionen som kan sin skit. Som vill och kan påverka minst lika mycket som Stalin back in the days. Om vi ändå ska snacka förändringsbenägenhet menar jag.

Cissi Wallin

LÄS MER: Vi skippar inte sockret – kommer vårt barn dö nu?

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset