Tänk om man kunde få sin cancerdiagnos, behandling och eftervård på ett och samma ställe, av ett och samma team. Är det att ha en jävla massa tur?, skriver Cissi Wallin.
Tänk om man kunde få sin cancerdiagnos, behandling och eftervård på ett och samma ställe, av ett och samma team. Är det att ha en jävla massa tur?, skriver Cissi Wallin.

De senaste månaderna har varit en lång cirkus, dock inte så festlig sådan, där en person jag älskar bollats runt i vårdapparatens till synes famlande händer, skriver Cissi Wallin.

”Jag är döende”. Min närstående hulkar i telefonen. Cancer, och ännu en läkare som gett ännu ett besked. På ett så okänsligt sätt att det nästan inte går att fatta. Blir vissa så avtrubbade av att jobba inom vården?

Det har varit många bud senaste veckorna. Olika sjukhus, en röntgen på ett sjukhus, en annan mer avancerad röntgen på ett annat sjukhus. Senaste månaderna har varit en lång cirkus, dock inte så festlig sådan, där en person jag älskar bollats runt i vårdapparatens till synes famlande händer.

Man missade en ny tumör, på grund av att den dyra röntgenundersökningen inte gjordes. Just den maskinen finns bara på sjukhuset i den större staden. Ingen verkar riktigt vilja ta ansvaret för misstaget. Misstaget som trots allt kan vara skillnaden mellan liv och död.

Tänk om man kunde få sin cancerdiagnos, behandling och eftervård på ett och samma ställe, av ett och samma team. Är det att ha en jävla massa tur?

LÄS MER: Cissi Wallin: En händig lista till den kvinna som en dag vill bli minister eller chef

Jag läser om cancervården i Sverige, för jag har aldrig läst särskilt mycket om den innan. Innan man står precis bredvid någon som drabbas så undviker man väl helst ämnet. Låtsas som att faktumet att var tredje person någon gång får cancer inte existerar. Men nu googlar jag så fingrarna värker. Krigsrubriker, ”svensk cancervård i kris”, ”människor dör i vårdköer”. Ska min närstående bli ännu en av dessa? Svaren varierar. Det är ju så många kockar inblandade i soppan.

Det känns som att någon spelar rysk roulette med våra känslor. Men vems är ansvaret?

Men är ens min närstående döende? Det beror på vem alla kockar, förlåt jag menar läkare man pratar med. Min närstående är mellan stolarna, såsom det verkar. Mellan oräkneliga olika läkare som säger vitt skilda saker och inte verkar så bra på att prata med varann. Ena doktorn på ena sjukhuset säger att det inte ser ljust ut. En annan läkare, på det där andra sjukhuset som också har finger med i spelet säger att det är för tidigt att säga om senaste behandlingen hjälpt eller inte.

Vi som står bredvid slungas dagligen mellan hopp och panik. Det känns som att någon spelar rysk roulette med våra känslor. Men vems är ansvaret?

Vems misstag, tidsbrist och slarv kan ta min närståendes liv? Spelar svensk cancervård rysk roulette med allas våra liv?

Cissi Wallin

Plus: Sjuksköterskorna som kämpar i ständig motvind.
Minus: Läkare som borde gå en kurs i empatiskt bemötande.

”Jag är en rabiat ganska kompromisslös feminist” – Möt Cissi Wallin

LÄS MER: Cissi Wallin: Alla föräldrar ska inte ha rätt till sina barn

Kommentera denna artikel

Vad tycker du? Här har du möjlighet att kommentera denna artikel. Vi på Metro vill ha en öppen dialog där de som deltar respekterar varandras åsikter. Alltså förväntar vi oss att du håller en schysst ton. Du kan framföra dina åsikter på ett civiliserat sätt även om du inte håller med om andras. Vi tror på dig!

Här kan du läsa hela vår kommentarspolicy.

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset
Mer om Sjukvård Cancer