"En vän hade lagt upp en bild på hur de, ett gäng satt på lokala puben och skålade i öl. Genast kom kommentarerna."
"En vän hade lagt upp en bild på hur de, ett gäng satt på lokala puben och skålade i öl. Genast kom kommentarerna."

Sluta polisa hur folk i din omgivning måste bearbeta och gå vidare för att inte framstå som, enligt dig, ovärdiga, tycker Cissi Wallin.

Detta är en kolumn. Det är personen som har skrivit texten som står för åsikterna i den, inte Metro. Metro är en politiskt obunden tidning.

Snälla. I efterdyningarna av terrorn här på hemmaplan – låt bli att läxa upp andra i hur de bäst bör sörja. Sluta polisa hur folk i din omgivning måste bearbeta och gå vidare för att inte framstå som, enligt dig, ovärdiga. Ovärdig är för övrigt ett så väldigt märkligt begrepp. Hamnade i en smått bisarr debatt på Facebook i söndags. En vän hade lagt upp en bild på hur de, ett gäng, satt på lokala puben och skålade i öl. Genast kom kommentarerna. ”På riktigt?! Två dygn efter en terrorattack och du lägger upp detta! Skämmes!”, ”Alla barer borde vara stängda nu!”, ”Ni borde inte gå ut och festa en helg som denna!”. Jaha. Ska man bara bära svart i en månad också? Gillar ju i och för sig svart, men. Vad skulle vännerna på Facebook gjort i helgen? Bara legat hemma i fosterställnig och lyssna på Beethovens trea om och om igen? Förvandlats till kuvade sorgeträlar med tom blick?

LÄS MER: Cissi Wallin: Vi må vara rädda – men asen ska inte få ta vår frihet

Några jag känner som var i New York under 9/11 har berättat om hur de några dagar efteråt gick ut på barer varje kväll. Åt, drack, försökte skratta. Försökte leva. Så hanterar vissa det ohanterbara. Andra isolerar sig, gråter oavbrutet. Inget mer rätt eller fel. Mest mänskligt. För vi människor har ju så där överlag ingen masterexamen i krishantering och sorg. När ofattbara saker händer blir vi inte sällan både våra bästa och sämsta jag i en inkonsekvent röra. Vi blir lite som barn. Vi är ju barn, som annars gör vårt bästa för att lajva vuxna. Så rivs alla murar. På uppenbart lika mycket gott och ont. Men det fina i den jävla kråksången är väl att vi kanske för en gångs skull vågar känna och bejaka fullt ut?

LÄS MER: 31 röster: ”De kan inte vinna mot Stockholm”

Det fria livet är som bekant till för att levas. Humorn måste få ta plats igen. De dåliga ordvitsarna vid kaffeautomaten. Sarkastiska jargongen på lunchen. Fnisset åt töntiga typer på Tinder. I går lade jag upp en bild på en flygande uggla. Den ser hysterisk ut, vi skrattade högt i flera minuter härhemma. Är vi respektlösa mot terroroffren och deras anhöriga för det? Får jag gissa så gissar jag att till och med de som förlorade sina älskade på Drottninggatan i fredags vill att vi ska känna, bejaka, försöka återgå. Vi kan dela deras sorg oavsett. Men ingen mår bättre, inget blir bättre av att vi alla försöker knöla in oss i en märklig mall av ”korrekt” mänsklig kris- och sorghantering. Där man inte får skratta. Där man inte får fortsätta, i alla fall försöka fortsätta leva som vanligt.

Därför ber jag vänligen men bestämt självutnämnda poliser på området hålla truten. Läxa inte upp andra i hur de ska hantera en kris. Läxa inte heller upp dig själv för hårt. Dra en dålig ordvits. Drick en öl. Lev livet. För närsomhelst kan det ju som bekant rövas ifrån en.

+ Polisen. Kan vi prata om deras prestation kontra lönenivå? Minst 35 lax i månaden ska de ha. Plus gratis go’fika.
– De som på allvar satte sig och photoshoppade in muslimer på bilder från Drottninggatan i fredags. Må ni få kronisk springmask, era jävla vider.

Cissi Wallin 

LÄS MER: Flera obekräftade uppgifter spreds timmarna efter dådet

 

 

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset