Barn från välordnade medeklasshem, trevliga föräldrar, till synes ordning och reda. Ändå – skoningslösa mobbare, skriver Cissi Wallin.

Detta är en kolumn. Det är personen som har skrivit texten som står för åsikterna i den, inte Metro. Metro är en politiskt obunden tidning.

Nästan alltid en i varje klass. Ett elakt barn, en mobbare. Barnet som gör att ditt barn aldrig vill gå till skolan längre. Barnet som till och med verkar njuta av att mobba. Ändå så tyst, som att vi tänker att detta inte existerar bara vi låtsas att alla barn är som Tommy och Annika i ”Pippi Långstrump”.

Gammelgrek-filosofen Sokrates menade ju att onda handlingar begås på grund av okunskap. I modern tid har vi kommit fram till att det hela är något mer komplext. Det heter ofta att så kallade ”onda barn” kommer från så kallade ”onda miljöer”. Missbruk, våld i hemmet och allmän misär. Kärlekslösa föräldrar som överför sin empatibrist och lär sina avkommor hat.

LÄS MER: Cissi Wallin: Fotbollsgrabbar – nu är ni osportsliga

Men stämmer det alltid? Nu när många av mina vänners barn börjat skolan kommer otaliga berättelser om elaka ungar i varje klass. Barn från välordnade medeklasshem, trevliga föräldrar, till synes ordning och reda. Ändå – skoningslösa mobbare. Vad är den gemensamma nämnaren? Kan vilken unge som helst förvandlas till en liten orch i fårakläder som får andra barn att inte ens vilja gå till skolan? Klarspråk: Varifrån kommer alla dessa elaka barn? De som alltid verkar ha funnits och antagligen alltid kommer att finnas.

Kan vilken unge som helst förvandlas till en liten orch i fårakläder som får andra barn att inte ens vilja gå till skolan?

Jag vet inte. Men jag vet att vi måste börja lyfta på locket och inse det smärtsamma faktum att även ens eget barn kan vara elakt. Även min och din lilla gullefjuniga ängel kan bli en liten ondsint orch. Och då måste vi våga inse – och ta tag i det.

Jag var mobbad hela låg- och mellanstadiet och det återkommande temat var föräldrar som absolut inte kunde tro att deras små gullungar låst in andra barn på skoltoaletten, spottat i deras mat eller spolat ner deras kläder i toan efter gympan. Förnekelsen är livsfarlig. Den tar oss aldrig framåt, tvärtom.

LÄS MER: Cissi Wallin: Inte för barnens skull ni ”står upp för lucia”

Att ens ögonsten kan vara elak är svårt att ta in. Att tre svenska barn och unga tar sitt liv varje vecka, det vill säga en minderårig varannan dag, det är ännu svårare att ta in. Jag tror att en stor del av ansvaret ligger hos elaka barn, fostrade av förnekande vuxna.

Cissi Wallin

Plus: BRIS. Vilket fantastiskt arbete de gör!

Minus: Slappa rektorer som inte tar det omfattande problemet med elaka barn på allvar.

”Jag är en rabiat ganska kompromisslös feminist” – Möt Cissi Wallin

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset