Mina bilder och texter om obekväma sanningar i Polen får inte i närheten så många likes som när jag lägger upp en bild på att jag färgat håret, skriver Cissi Wallin.
Mina bilder och texter om obekväma sanningar i Polen får inte i närheten så många likes som när jag lägger upp en bild på att jag färgat håret, skriver Cissi Wallin.

Jag är spyfärdigt less på det menlösa. Dagens jävla outfit i överflöd, kolla vad jag köpte på rean-spam, min nya bil i motljus, krystat arrangerade semesterbilder i syfte att framstå som en härlig och problemfri familj, skriver Cissi Wallin.

Detta är en kolumn. Det är personen som har skrivit texten som står för åsikterna i den, inte Metro. Metro är en politiskt obunden tidning.

Den som brinner är bråkig och besvärlig. Hen som står för något är obekväm och jobbig. Någon man rentav håller på distans. Som att den mest uppskattade och också inspirerande medmänniskan är platt och menlös. Våra flöden fylls ju mest av det menlösa. Få vill brinna, bråka, våga. Varför är det så? Vad brinner du för? Ser du orättvisorna i din bubbla? Gör du ens en ansats till att förändra något? Jag är verkligen ingen råbarkad aktivisthjälte. Men jag är i alla fall spyfärdigt less på det menlösa. Dagens jävla outfit i överflöd, kolla vad jag köpte på rean-spam, min nya bil i motljus, krystat arrangerade semesterbilder i syfte att framstå som en härlig och problemfri familj. Gymselfies i tron om att andra bryr sig. Att mobilfilma en olycka hellre än att backa (eller hjälpa till). Att aktivt välja feg tystnad när ens röst behövs. Mina medmänniskor som har chansen och möjligheten att brinna och bry sig. De som faktiskt har så att säga kapitalet att höja rösten mot sånt som är skevt i vårt samhällsbygge och vår omvärld men ändå väljer att mest stå för ingenting och hellre välja tystnaden. Ingenting-medlöperiet där man samtidigt pissar på de som inte har lika många privilegier. Det är kanske vår tids mest sorgliga masspsykos.

LÄS MER: Cissi Wallin: Ja, vi är offer – och vi kräver att bli lyssnade på

Men så finns de som vågar stå upp och säga ifrån. Och det är alltså så pass ovanligt att man kan få något pris på en gala där man kallas ”svensk hjälte”. Ett pris och diplom bara för att man är något så ovanligt som en medmänniska som inte bara är menlös, platt och feg. Det är ju också hyfsat triggande för kräkreflexen.

Just nu är jag i Polen för att göra ett reportage om kvinnors (brist på) självklara rättigheter här. Januariluften är svårt förorenad av brunkol. Mina bilder och texter om obekväma sanningar härifrån som läggs upp på Instagram får inte ens i närheten så många likes och kommentarer som när jag lägger upp en bild på att jag färgat håret.

LÄS MER: Cissi Wallin: Skammen ligger hos förövarna – inte hos deras offer

Det är så klart för att vi människor överlag är ytliga puckon. Men vi kan ju välja att vara mer eller mindre menlösa, platta och fega ytliga puckon. Vi kan väl åtminstone bli lite bättre på att bara försöka?

Plus: 90- och 00-talister. Jodå, dom bryr sig och brinner överlag betydligt mer än oss övriga.

Minus: Vi övriga. Nu får vi fan ta och kamma oss.

Cissi Wallin

”Jag är en rabiat ganska kompromisslös feminist” – Möt Cissi Wallin i videon nedan

LÄS MER: Cissi Wallin: Föräldrar, vi måste sätta gränser för våra söner

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset