Clara Klingenström, 22, började flytta runt på Stockholms andrahandsmarknad som 16-åring. Att inte ha en fast bostad bidrog till att göra henne deprimerad. Nu bor hon på sju kvadratmeter.
Clara Klingenström, 22, började flytta runt på Stockholms andrahandsmarknad som 16-åring. Att inte ha en fast bostad bidrog till att göra henne deprimerad. Nu bor hon på sju kvadratmeter.

Skenande bostadspriser, dyra andrahandskontrakt och busslaster med nyinflyttade – men alldeles för få bostäder. Hur hamnade vi här? Metro går till botten med bostadskrisen. 

Sängen ser provisorisk ut. En tunn madrass. Under den ligger gula soffkuddar staplade. En trasig persienn gör att vårsolen delvis stängs ute. Rummet är sju kvadratmeter stort.  Clara Klingenström, 22 från Gotland, sitter på sängen i Älta i Nacka kommun. Hon började flytta runt på Stockholms andrahandsmarknad redan som 16-åring. Att inte ha en fast bostad bidrog till att göra henne deprimerad.

Nu är hon tillbaka i Stockholm. Om en månad har hon ingenstans att bo igen.

Knappt två mil därifrån, i Fruängen, bor socialsekreteraren Hanne Karlsson, 31, med sin fästman och dotter. I en efterlängtad bostadsrätt. Men även Hanne har en oro i bakhuvudet. För en bostadsbubbla och höjda räntor.

När Metro efterlyser berättelser från bostadsmarknaden 2017 möts vi av otaliga bostadsöden. Människor som bor i resväskor, betalar skyhöga summor för andrahandskontrakt och lever på varandra i små bostadsrätter.

Som forskaren Hans Lind, nyligen pensionerad professor i bygg- och fastighetsekonomi på Kungliga Tekniska Högskolan, KTH, uttrycker det.

– Det är en välfärdsförlust. Folk mår sämre än vad de skulle behöva göra.

Hanne Karlsson, fästmannen Marcus Åkerlund och dottern Teja, femton månader samt Clara Klingenström.

Hur hamnade vi här?

Vi har hört berättelserna många gånger tidigare från bostadsbristens Sverige.

Förra gången Sverige hade en akut bostadsbrist skapades det så kallade miljonprogrammet. Sverige byggde bort bostadsbristen och människor fick en bättre boendestandard. Men en del av de höghusområden som byggdes är i dag präglade av sociala problem.

– De blev som öar ute i periferin, isolerade från resten av staden. Den typen av stadsbyggnad undviker man idag, säger säger Anna Granath Hansson, doktorand på institutionen för fastigheter och byggande på KTH.

Nästa topp i bostadsbyggandet kom i mitten av 80-talet och början av 90-talet. Generösa statliga ränteavdrag tillsammans med ökade möjligheter att ta lån gjorde det lönsamt att bygga. Men så kom finanskrisen och i samband med det borgerliga maktskiftet 1991 gjordes en rad bostadspolitiska förändringar. Byggandet sjönk dramatiskt.

Här skedde ett av de största misstagen, enligt de experter som Metro varit i kontakt med. I samband med avregleringen anpassade man inte systemet för att passa de nya aktörerna.

– Och det har man fortfarande inte gjort ordentligt. Trots att det nu har gått 25 år, säger Anna Granath Hansson.

Den kanske mest grundläggande förklaringen till bostadsbristen i dagens Sverige hittas i den stora befolkningsökningen. Vi har gått från nio till tio miljoner invånare på tretton år. Dessutom har vi haft en stor urbanisering. Sverige behöver nu 710 000 nya bostäder de kommande tio åren, enligt Boverket.

LÄS MER: Debatt: Så ska det bli lättare för studenter att gå före i bostadskön. 

Miljonprogrammet stod klart 1974.

Varför byggs det inte mer?

Anledningarna till att det inte byggts tillräckligt mycket har varit många och omdebatterade. De som bygger klagar på att det är för krångligt och dyrt, och att olika regelverk begränsat byggandet.

Mer attraktiv mark att bygga på ligger högt på företagens önskelistor. Att få loss byggbar mark och godkända planer från kommunerna för att sätta spaden i marken har tagit onödigt lång tid. Då blir byggandet också dyrt, säger Martin Lindvall, samhällspolitisk chef på Fastighetsägarna.

Samtidigt har byggföretag fått kritik för att ha för höga avkastningskrav och främst bygga dyra bostadsrätter.

Ett problem är enligt Hans Lind, nyligen pensionerad professor i bygg- och fastighetsekonomi på KTH, att kommunerna inte har velat ta ett större socialt ansvar än andra kommuner genom att bygga billiga hyresrätter. Han tycker att staten måste ställa krav på kommunerna att planlägga mer mark. Kommunerna borde även ha en plan för hur alla inkomstgrupper ska kunna hitta en bostad.

Men han menar att incitamenten att bygga har ökat i takt med kommunernas ökade kostnader.

– Man har insett att det kostar mer att exempelvis tvingas ha bostadslösa barnfamiljer boende på hotell.

Ett problem som Hans Lind ser är att de som redan har en stabil bostad kan vara rädda för att ett stort byggande ska ge sänkta bostadspriser och hota grönområden. Det här kan ha bidragit till att politikerna inte har prioriterat frågan mer.

– I Sverige har inte medelklassen drabbats av bostadsbristen och det är den svenska medelklassen som avgör valen, säger Hans Lind.

LÄS MER: Priserna på bostadsrätter fortsätter att stiga. 

Bostadsforskarna Anna Granath Hansson och Hans Lind.

Vi är tillbaka hos Clara Klingenström. Hon är en av dem som varken har bostadsrätt eller förstahandskontrakt.
Första gången hon flyttade till Stockholm var när hon började på musikgymnasiet Rytmus. Som många andra unga flyttade hon runt på andrahandsmarknaden. Det slutade med att hon brände ut sig och hamnade i en depression. Hon flyttade hem till Gotland igen. Hon tror att den tuffa bostadssituationen var en av flera orsaker till att hon mådde dåligt.

– Jag tänkte att jag bara ville hålla på med musik och att jag inte brydde mig om hur jag bodde… Men det var mycket värre än jag kunde tro. Drömmen vore ju ett förstahandskontrakt. Det vore det verkligen, säger hon.

Men det är just unga personer som Clara, tillsammans med bland annat nyanlända, som har det svårast att få förstahandskontrakt i storstäderna. Något som är omdebatterat är hyresregleringens påverkan. De som vill se en övergång till marknadshyror menar att det bland annat skulle leda till ett ökat byggande.

Men Hyresgästföreningens ordförande Marie Linder tror inte att det kommer att byggas mer med marknadshyror.

– Jag var i London för två veckor sedan. Det enda marknadshyrorna har lett till där är att inte ens folk med ganska höga inkomster nu kan bo kvar i Londons innerstad, säger hon.

Hanne Karlsson, 31, har så smått börjat drömma om ett hus. Hon och fästmannen Marcus flyttade till bostadsrätten i Fruängen i februari 2015 efter att själva flyttat runt på andrahandsmarknaden. Hanne är medveten om larmen om de svenska hushållens höga skuldsättning. Egentligen tyckte hon att det kändes lite osäkert att köpa en bostadsrätt.

– Det kan mycket väl vara så att vi har en bostadsbubbla. Det känns inte så roligt att tänka på.

I dag är dottern Teja femton månader.

– Jag skulle helst vilja ha ett hus med en trädgård. Det blir mer av 
ett projekt med små barn i en lägenhet, säger Hanne.

Varför utnyttjar vi inte de bostäder vi har bättre?

Det är inte bara byggandet som påverkar bostadsbristen. En annan anledning som brukar lyftas fram är att vi inte utnyttjar de bostäder som vi har ordentligt. De som förespråkar det här sättet att få bukt med bostadsbristen vill underlätta för människor att hyra ut hela eller delar av sin bostad.

När en familj flyttar till en nybyggd bostad vill man att det sätter igång en så kallad flyttkedja, där även andra får möjlighet att byta bostad. När människor bor kvar i sina bostäder trots att deras livssituation förändras för att det känns förmånligare kallas det för inlåsningseffekter. Ett exempel som brukar tas upp handlar om pensionärer som inte vill flytta från sin villa på grund av reavinstskatten, eller flyttskatten som den också kallas. Då frigörs inte villorna för barnfamiljer.

Utsikten i att betala en miljon i skatt är något som jag tror håller folk tillbaka, säger Martin Lindvall, samhällspolitisk chef på Fastighetsägarna.

Ett annat exempel på en inlåsningseffekt kan vi se på hyresmarknaden i storstäderna, enligt forskaren Anna Granath Hansson på KTH.

– När man väl får ett förstahandshyreskontrakt i en storstad så ger man inte upp det. Det gör att det kommer ut väldigt få lägenheter, säger hon.

Samtidigt har utbudet av hyresrätter minskat genom ombildningar till bostadsrätter. Det här bidrar också till de långa köerna.

Men det finns de som menar att flyttkedjornas effekter är begränsad eftersom de ofta blir för korta.

– Vi kan inte tillföra en massa dyrare bostäder och lösa bostadsbristen genom flyttkedjor. Det räcker inte, säger professor Hans Lind.

Marie Linder, förbundsordförande för Hyresgästföreningen, och Martin Lindvall, samhällspolitisk chef på Fastighetsägarna.

Vad händer nu?

Just nu händer det en hel del på bostadsmarknaden. Prisökningen har på många håll stannat av och förra året gick byggandet gick upp. Boverkets preliminära siffror visade att 64 000 bostäder påbörjades 2016.

– Förra regeringen påbörjade ett arbete med att förenkla regelverk vilket den nya regeringen har fortsatt med. Det är förstås positivt, men hur mycket som byggs styrs främst av konjunkturläge och räntor, säger Martin Lindvall på Fastighetsägarna.

Marie Linder på Hyresgästföreningen hoppas att ett nytt investeringsstöd för hyresrättsbyggande som infördes vid årsskiftet ska ge resultat.

Samtidigt debatteras andra, mer kontroversiella, sätt att öka byggandet. Social housing, subventionerade hyresrätter vikta åt resurssvaga hushåll, och industriellt byggande, där modulhus byggs i fabrik, debatteras.

Hans Lind är en av dem som förespråkar enklare bostäder. Han vill se en satsning på ett slags H&M eller IKEA för bostäder. Bostäder som kanske har plastmatta på badrumsgolvet, har en tråkig utsikt eller ligger längre bort från centrum.

– Lite tillspetsat handlar det om att det måste vara hus där folk med höga inkomster inte vill bo. Därmed blir de tillgängliga för andra, säger han.

I Fruängen är Hanne Karlsson fortfarande inne på att köpa ett hus. Men familjen vill vänta lite. Hanne försöker även att inte oroa sig för de familjens banklån.

– Vi hade ändå inget val. Vi kunde inte bo på andrahandsmarknaden längre. Vi var tvungna att köpa, säger hon.

De flesta morgnar går Clara Klingenström upp klockan 04.20 för att ta bussen till jobbet på en kafékedja. På bussen letar hon efter en ny bostad på sin mobil. Helst vill hon hitta ett mer varaktigt ställe där hon slipper sova på en madrass på golvet. Då hoppas hon kunna koncentrera sig på sin musik istället.

– Det är klart att jag är lite rädd. Jag fick en depression sist jag var här. Men nu klarar jag av att bo så här. Även om det är stressigt att leta efter boende så klarar jag det, säger hon.

Clara hoppas att hon en dag ska hitta ett förstahandskontrakt eller kunna köpa en bostadsrätt. Men hon har inte lyckats spara ihop till det än.

– Ibland känns det orättvist på något sätt. De säger att det ju inte går att köpa sig lycka. Men kanske ändå.

LÄS MER: Debatt: Kvinnor som flyr från våldsamma män måste få gå före i bostadskön

När hände vad i Sveriges bostadshistoria

Metro listar några av alla de händelser som spelat roll inom Sveriges bostadsmarknad sedan miljonprogrammets dagar och framåt.

1964: Under rekordåren i Sverige gick industrin på högvarv. Vi hade arbetskraftinvandring och inflytt till städerna. Bostadsbristen blir allt värre. 1964 togs beslut på Socialdemokraternas partikongress om att bygga det som senare skulle kallas miljonprogrammet.

1974: Miljonprogrammet stod klart. Enligt statistik från Boverket hade det då byggts 1 006 000 bostäder. Höghusen var inte så dominerande i miljonprogrammet som många kanske tror. Lamellhus på tre våningar var den vanligaste hustypen. En tredjedel var även villor och andra småhus.

1985: Riksbanken tog beslut om att avreglera den svenska kreditmarknaden. Avregleringen ledde till en kraftig ökning av bankernas utlåning.

1992: Början på 90-talet innebar turbulens på fastighetsmarknaden med bland annat finanskris och höga räntor. De förmånliga statliga ränteavdragen togs bort av den nytillträdda borgerliga regeringen. 1993 sjönk byggandet kraftigt. Hyresgäster började erbjudas att ombilda sin lägenhet till en bostadsrätt.

2006: Så kallade presumtionshyror infördes för nybyggda hyresrätter. Det gjorde det möjligt att avtala om högre hyror och syftet var att underlätta byggandet av fler hyresrätter.

2008: Stigande fastighetsvärden under 2000-talet gav en större fastighetsskatt och boendet blev dyrare. Fastighetsskatten avskaffas 2008 och ersattes istället av en lägre kommunal avgift.

2014: De så kallade Attefallshusen införs döpta efter bostadsministern Stefan Attefall. Attefallshusen får vara max 25 kvadratmeter stora och inredas som en permanentbostad.

2016: Enligt statistik från Boverket var det ett underskott på bostäder i 240 av 290 kommuner i Sverige. Bostadsbyggandet steg. Enligt Boverkets prognos påbörjas byggandet av 64 000 bostäder. Boverkets prognos visar att Sverige kommer att behöva 710 000 nya bostäder på tio års sikt. Nivåer som Sverige inte sett sedan miljonprogrammet dagar.

Källa: Boverket.se, Regeringen.se.

Fyra bostadsbegrepp att ha koll på:

Flyttkedjor: Uppstår när den som flyttar till en nybyggd bostad lämnar en annan bostad där en annan person kan flytta in.

Inlåsningseffekt: När människor ”låses in” i sitt boende trots att de inte längre motsvarar deras behov. Kan bidra till minskad rörlighet på bostadsmarknaden.

Fastighetsskatt: En skatt som avskaffades 2008 och då ersattes av en lägre kommunal avgift.

Ränteavdrag eller räntereduktion: Innebär enligt nuvarande regelverk ett avdrag på ett låns ränteutgifter med 30 procent.

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset