Clea Herlöfsson.
Clea Herlöfsson.

De finns överallt – tågbolag, godismärken, klädbutiker som alla skriker efter att komma med i bakgrunden på en av dina selfies. De flesta som åker till Way out west inte verkar bry sig märkbart om att varumärken har en självklar plats bland scenerna, skriver Clea Herlöfsson.

Detta är en kolumn. Det är personen som har skrivit texten som står för åsikterna i den, inte Metro. Metro är en politiskt obunden tidning.

När du anländer till musikfestivalen Way out west i Göteborg slås du kanske över hur vacker Slottsskogen, där festivalen hålls, är. De stora träden, gräset, den spegelblanka dammen, loggorna. Vänta… loggorna? Ja, företagsloggorna alltså.

De flesta besökare tycker det är trevligt att få en havresmoothie när de kliver in på festivalområdet.

De finns överallt – tågbolag, godismärken, klädbutiker som alla skriker efter att komma med i bakgrunden på en av dina selfies. Det är mycket reklam på festivalen och det verkar ha blivit mer genom åren. Varför? Kanske för att reklambyråer har hittat sitt paradis; en flitigt instagrammad tillställning med medvetna besökare som “har lite koll” och som nu även kan få koll på havremjölk och sockervatten. Dessutom är det en festival med ett gott samvete, med sin veganmat och hbtq-certifiering. Ett sammanhang man vill synas i.

LÄS MER: Cissi Wallin: Hopplöst mossigt att inte bara vara för allt

En annan tänkbar förklaring är att sponsorerna är nödvändiga för att festivalen ska kunna boka stora världsartister. Artisterna har tack vare skalbara digitala lösningar fått större möjlighet att sprida sin musik och nå stora publiker över hela världen. Efterfrågan ökar, men de kan bara vara på en plats i taget, därför blir de dyrare att boka. Livemusik har ju också oftast till skillnad från andra konstformer kunnat stå på egna ben ekonomiskt, vilket öppnar upp för en kommersialisering.

Men det handlar inte bara om industrin, det handlar också om konsumenterna. Musikens tillgänglighet online har vant oss vid att musik ska vara gratis eller extremt billigt. Mitt intryck är dessutom att de flesta som åker till Way out west inte verkar bry sig märkbart om att varumärken har en självklar plats bland scenerna. De flesta besökare tycker det är trevligt att få en havresmoothie när de kliver in på festivalområdet.

LÄS MER: Maja Schiöler: Jag hatar håret på mina ben – men låter det ändå växa

Reklam är så integrerad i vår digitala vardag, på Facebook, i podcasten, i googlingen – att vi knappt reagerar på den längre. Kanske börjar attityden vi får av vår digitala konsumtion sippra ut i verkligheten. Sedan finns det ju mer eller mindre snygga sätt att förena företag och musik.

Kanske ses vi på Way out west ikväll, där jag står och spelar på en scen prydd av två tjurar.

Clea Herlöfsson

Plus: Sommarregn!
Minus: Ordet “kluster”. Det är verkligen äckligt.

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset