"Jag är beroende av att låtarna kan spridas obehindrat på internet", skriver Clea Herlöfsson, som ser EU:s Artikel 13 hota spridningen av kultur.
"Jag är beroende av att låtarna kan spridas obehindrat på internet", skriver Clea Herlöfsson, som ser EU:s Artikel 13 hota spridningen av kultur.

I EU-parlamentet finns en oro över att vi inte får tillräckligt betalt för vår konst i digitala klimat. Men vad blir egentligen effekterna av de nya copyrightdirektiven?

Detta är en debattartikel. Det är personen som har skrivit texten som står för åsikterna i den, inte Metro. Metro är en politiskt obunden tidning.

Marilyn Monroe snurrade bara runt en gång, sedan var hon tvungen att springa över scenen för att hinna ta alla dollarsedlar som publiken sträckte fram innan låten tog slut och det var dags för nästa drottning, Céline Dion. Den dragshow jag såg på klubben i Hollywood förra veckan var som en symbol för kulturutövare i dagens samhälle. Ibland känns det som att mer tid går åt till att springa runt och ta de pengar man får, istället för att fokusera på själva showen.

I EU-parlamentet finns en oro över att vi inte får tillräckligt betalt för vår konst i digitala klimat. Oron är befogad, men EU-politikernas lösning är inte det, anser många kritiker. Artikel 13 i det nya copyrightdirektivet som nu diskuteras innebär att det ska bli omöjligt att dela musik, bilder eller ett videoklipp utan upphovsmannens tillåtelse. Detta skulle tvinga sociala medier-plattformar att applicera automatiska filter som tar ned innehåll, något som bara de stora företagen har råd med och i praktiken är en censurering av internet.

Människor har en enormt stark drivkraft att kommunicera med varandra med konsten som språk.

Trots att jag är kulturskapare och en av dem som de nya EU-reglerna ska tjäna, tror jag att direktivet är ett för trubbigt verktyg att lösa rättighetsfrågan med. Jag som artist vet att jag knappt tjänar några pengar på att sälja min musik, för det är så det funkar nuförtiden. Däremot kan jag tjäna på att folk lyssnar på musiken och kommer på mina spelningar. Jag är därför beroende av att låtarna kan spridas obehindrat på internet. Musiken jag köper till mina DJ-spelningar hittar jag bland annat genom att eldsjälar arkiverar och lägger upp klipp på Youtube som blivit ett fönster till obskyr musik, genererat av tusentals vanliga människor utan intresse att tjäna pengar. Ett fönster som nu riskerar att stängas.

Från kommersen i Los Angeles till dess motsats Berlin, där jag spelade i helgen. Jag gjorde det jag älskar att göra, dela låtar med andra. På klubben var det mobilförbud och alla på dansgolvet var fokuserade på musiken. Vid sådana tillfällen blir det tydligt – människor har en enormt stark drivkraft att kommunicera med varandra med konsten som språk. Förhoppningsvis är det något som en EU-politiker aldrig kan ta ifrån oss.

Clea Herlöfsson

Plus: Kimchi till frukost.

Minus: Folk som klagar över sin jetlag.

LÄS MER: Clea Herlöfsson: Konst och samhällets attityder går ihop som yin och yang

Kommentera denna artikel

Vad tycker du? Här har du möjlighet att kommentera denna artikel. Vi på Metro vill ha en öppen dialog där de som deltar respekterar varandras åsikter. Alltså förväntar vi oss att du håller en schysst ton. Du kan framföra dina åsikter på ett civiliserat sätt även om du inte håller med om andras. Vi tror på dig!

Här kan du läsa hela vår kommentarspolicy.

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset