"Jag är socialist. Demokratisk socialist. Och för mig är det oerhört mycket viktigare än att jag råkar vara svensk, eller man, eller någonting annat", skriver Göran Greider.

Detta är en kolumn. Det är personen som har skrivit texten som står för åsikterna i den, inte Metro. Metro är en politiskt obunden tidning.

Jag är socialist. Demokratisk socialist. Och för mig är det oerhört mycket viktigare än att jag råkar vara svensk, eller man, eller någonting annat. Ordet socialist är universellt. Det finns i princip på alla existerande språk i världen och när man uttalar det betyder det att idéer om jämlikhet och frihet gäller alla människor. Det korsar alla nationsgränser, alla etniska gränser och alla sexuella gränser.

Ordet socialist säger också att de rikedomar som samlas i ett samhälle moraliskt sett aldrig kan tillhöra några få; den som är socialist vet att rikedomarna arbetats ihop av världens alla arbetande människor. Rikedom är en kollektiv produkt som inte fördelas till alla de som skapat den. Ingen miljardär har ensam arbetat ihop till sin förmögenhet och därför är det moraliskt rätt att mer jämlikt fördela de rikedomar som har samlats på några få.

LÄS MER: Göran Greider: Det är de rika som är problemet – inte de fattiga

I världen i dag är alla slags socialistiska idéer tillbakapressade. En effekt av det är oftast att den så kallade höger-vänsterskalan har blivit otydlig; många som har det dåligt i  samhället skyller därför på de som har det ännu sämre i stället för att rikta ilskan mot de ekonomiska makthavarna. Knappt några arbetarrörelsepartier vågar längre uttala ordet socialism och den fegheten är en förklaring till att allt färre tror på dem. Alltmer har vi vant oss vid, eller snarare uppfostrats till, att betrakta det bestående kapitalistiska samhället som det enda naturliga, vilket det naturligtvis inte är. Kapitalismen har en födelse, en historia, och förr eller senare en död. Vad som kommer därefter kan vi naturligtvis inte veta. Men jag menar att vi kan vara säkra på att det nuvarande systemet har sin utmätta tid.

Jag tror att vi lever i en tid som nästan helt berövats förmågan att drömma om en annan samhällsordning. I stället anbefalls vi att drömma individuella drömmar. Den starkaste bilden vi har av vad en människa är, det är i dag: Den ekonomiska människan, homo economicus. Alltså den människa som i varje läge antas maximera sin egennytta.

Men socialisten ser något annat. Vi är i grunden sociala varelser, vi är samarbetande varelser och vi har en oerhörd förmåga till empati om den bara får möjlighet att släppas fram. Och den empatin måste utsträckas också till andra varelser än människan. Min socialism är röd och den är grön.

Den demokratiska socialismen har faktiskt ett slags egen bergspredikan. Och den lyder: Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov. Det är en av de vackraste formuleringar jag känner till. Den kläcktes för mer än ett och ett halvt sekel sedan men förblir giltig och världen behöver denna bergspredikan mer än någonsin.

Plus: Det blev vinter igen! Att glida fram på skidor över en myr i solen är att förnya sig själv.

Minus: Vård och omsorg behöver fler undersköterskor men allt färre vill utbilda sig till det. Varför? För att lönerna är så usla.

LÄS MER: När eliterna mest tänker på sig själva gror högerpopulismen

 

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset