LISA MAGNUSSON: I våras började Brittany Maynard få ont i huvudet. Det var inte någon vanlig sorts huvudvärk, det här kändes annorlunda.

Hon gick till läkaren, och där fick hon beskedet att hon hade en mycket aggressiv sorts hjärntumör. 29 år var hon när hon veta att hon bara hade sex månader kvar att leva. Det är en tung insikt. Särskilt för någon som är ung och nygift, som just börjat försöka få barn med sin man, som själv borde ha många decennier av liv framför sig.

Men en liten lättnad finns där ändå. Efter att Brittany Maynard flyttat till Oregon fick hon rätt till ett piller så att hon kan avsluta sitt liv på egen hand. Så ser nämligen lagen ut där.

När man pratar om dödshjälp är det ofta som diskussionen redan från början kantrar och fastnar i vanföreställningar om en statlig ättestupa för åldersskröpliga tanter som inte vill ligga omgivningen till last, eller om deprimerade personer som snarare skulle behöva hjälp att klara av att leva än hjälp att dö.

Men det är inte vad det handlar om, det visar både statistiken från Oregons myndigheter och fallet Brittany Maynard. ”Det finns inte en enda cell i min kropp som är självmordsbenägen eller vill dö”, sade hon i en intervju med tidningen People nyligen. ”Jag vill leva. Jag önskar att det fanns ett botemedel för min sjukdom, men det gör det inte.”

Vad lagen i Oregon gjort är att lägga ut en stig för henne som hon kan vika av på om vägen blir alldeles för plågsam fram till den slutstation dit hon nu raskt färdas.

Lagen tillkom efter ett medborgarrättsligt initiativ som till slut ledde till en folkomröstning. Hjälpen ges inte lättvindigt. Den patient som vill avsluta sitt liv måste ha diagnosticerats med en sjukdom som helt säkert kommer att leda till döden inom ett halvår.

Hon måste vara myndig och vid två tillfällen, med minst ett par veckors mellanrum, besöka en läkare som har särskild behörighet för dödshjälp. Två oberoende vittnen måste vara med och intyga att hon är i stånd att fatta den här sortens beslut. När hon väl har fått pillret är det helt upp till henne när hon vill ta det – och om hon vill ta det.

122 personer fick piller utskrivna förra året, 63 använde dem. Statistiken från Oregons myndigheter visar att de allra flesta av dem var människor som hade långt framskriden cancer och låg på hospice, som alltså är den allra sista vårdanhalten, och majoriteten kunde tack vare pillret istället få dö hemma i sin egen säng, med sina anhöriga intill sig.

Redan idag har patienter i Sverige rätt att kräva att livsuppehållande behandling avbryts. I lagens gråzon ger vissa läkare även döende patienter så mycket smärtstillande att dödsförloppet påskyndas. Dödshjälp existerar i praktiken alltså redan hos oss, och den har, till skillnad från vad fördomarna vill göra gällande, inget att göra med att en del liv inte skulle vara värda att leva.  Tvärtom handlar det om medmänsklighet.

Eftersom lagen i Oregon är, och måste vara, noga reglerad så kan den inte hjälpa alla som behöver den. Men den kan åtminstone hjälpa en del, och personer som Brittany Maynard får lättnaden och trösten i att veta att de kommer ha möjlighet att slippa ifrån sina plågor och somna in i frid.

Så borde det vara även här i Sverige. 

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset
Mer om Dödshjälp